har det han gjort varit så galet att han måste avgå eller är det bara allmänheten och aftonbladet som blåst upp saker och ting?

spekulerar vi för mycket? kan det vara så att det är alla spekulationer och teorier som är den verkliga fällan och inte hans agerande?

har du blivit hopplöst blixtförälskad någon gång? har det fungerat för dig? finns det verkligen något som heter att det kan gå för fort?

Att bråka som hund- och kattperson

Jag får överraskande ofta frågan om jag är ”en hund- eller kattperson”. Kattpersoner har en tendens att ställa den med tonläget ”kaffe eller med mjölk?”. Hundpersoner lite mer med tonläget ”oss eller med terroristerna?”.

Det bor en hundperson i mitt hus. Det känns inte som att hon gillar mig. Häromdagen var hon ursinnig över hur nyårsafton var ”ett helvete”, eftersom hundar tydligen är ”livrädda för explosioner”. Jag frågade varför det då finns bombhundar. Jag tolkade hennes reaktion på det som att jag, oavsett min relation till hundar, nog definitivt i alla fall är en kattpersonsperson.

Det är alltså inte det att jag föredrar katter. De blir ju till exempel säkert skitdåliga bombkatter. (De har ju nio liv, alla vet att de inte kommer ta det här på allvar då.) Men det är trots allt rätt sällan man hör någon säga ”att skaffa katt, det är som att skaffa barn!”. Jag är en smula skeptisk till varelser vars ägare alltid tvångsmässigt jämför dem med det. Inget illa ment, men ingen kommer kritisera dina uppfostringsmetoder om 25 år för att din labrador retriever har börjat strippa för droger eller skaffat mustasch och annekterat Tjeckoslovakien, så att säga.

Dessutom får polisen skjuta hundar. Fattar du hur snabbt jag skulle få min unge att gå och lägga sig om jag hade haft det trumfkortet? Jisses. Inte för att ta något ifrån den där Pavlovs prestation, men med ”annars kommer farbror polisen och dödar dig” kan man nog få nästan vem som helst att gå fullständigt Kolmårdendelfin.

Men jag säger inte att kattägare verkar bättre än hundägare. Herregud, inte alls. Jag säger bara att anledningen till att Lassie är just en hund kanske är att kattpersoner inte går runt och trillar ner i brunnar riktigt lika ofta. Och att det kanske inte finns dåligt väder, utan bara de som lär sina djur att skita på toalett och de som inte lär dem det.

Jag insinuerar inte det minsta att jag har något som helst emot människans bästa vän. Jag är bara lite tveksam till sällskapet den håller sig med.

JA! Man får ta hunden med sig in i himlen.
NEJ! Det är nog inte den änden av kopplet vi ska oroa oss över.

sanning eller lögn?

det vet bara du

är du sann mot dig själv?

ljuger du bara för andra?

det vet bara du

är du den du vill vara?

eller den andra förväntar sig att du ska vara?

vet du ens det själv?

* flyttarnas år, bodde sammanlagt i tre olika lägenheter under året, förhoppningsvis blir det färre flyttar kommande år

* ett år då jag utmanade mig själv i att testa mina gränser och moraliska principer

* året då jag fick veta att jag skulle förlora någon som jag känt i hela mitt liv, mormor <3

* semesterns år, jag åkte på mitt livs första charter!

* tantens år, adopterade en hel drös med vackra och totalt galna ungar

* Space´s år, mitt hjärta och jag firade ett år tillsammans. vad skulle jag ta mig till utan honom?

* båtarnas år, det kryssades en hel del

* quizzens år, en ny tradition startades


framför allt ett år med många nya vänner! och även nya minnen med gamla underbara vänner

nyår nästa..

förhoppningar eller förväntningar inför det nya året? inga alls!!!

alla som inte har sett ett enda avsnitt av årets julkalender räcker upp en hand!

var du verkligen tvungen att köpa allt det du köpte? fanns det något som du garanterat hade klarat dig utan? hur många människor köpte du smågrejer till som inte kommer köpa något till dig? javisst det är tanken som räknas, men om de andra inte tänker på dig lika mycket som du tänker på dem, ska du verkligen slänga iväg massa resurser på dem då?

alla grejer du inte har råd att köpa till dig själv för att du skulle köpa ett ton prylar till alla andra, hade det inte varit bättre att bara köpa det du själv behöver istället för att få halvrätt prylar av någon som funderat sig själv halvt fördärvad för att komma på vad den ska köpa till dig? skulle det funka att bara ge f*n i julklappar ett år och bara träffas o äta god mat och krama om varandra istället?

eller har man helt tappat konceptet med den kommersiella julen då? för det är väl det julen handlar om? prylar alltså!

är islänningar egentligen alver?