jag skulle vilja veta hur tjejer tänkte och såg på saker för länge sedan.
var man nöjd med att vara förtryckt? eller såg man sig inte som förtryckt?
tycker vi bara att det är så för att vi har sett annat?
längtar man inte efter att göra vissa saker om man inte har en aning om dem?

hur var det tex i gamla mellanöstern? när man läser sagorna om tusen o en natt verkar allt så magiskt och romantiskt, vackra prinsessor med horder av prinsar som uppvaktade dem och ansågs ovärdiga. men var prinsessorna o de kvinnor som levde där speciellt lyckliga?

eller på medeltiden med riddare och jungfrur, var alla unga damer nöjda med att sitta i ett torn inlåsta med trånande trubadurer under fönstret.

vi tjejer är så naiva o drömmer om att få ha levt under de tiderna... att få ha upplevt magin..
men det är inte därför jag skulle vilja åka tillbaka... jag vill veta vad som egentligen rörde sig i deras huvuden, vad tänkte de? försökte de någonsin ändra på saker eller var de nöjda som de var?
var det bättre förr?
kanske det vi har nu inte är så fulländat och perfekt som vi tror?

är det verkligen mer jämlikt nu och är det isf bra?

om du vill skaffa en blogg men redan nu vet att du inte har motivation att orka skriva i den, skit i det då!
starta inte upp en och skriv sen två eller tre inlägg och glöm bort den... skaffa ingen alls..

det stjäl bara tid och värdefullt utrymme från folk som faktiskt vill och orkar skriva.
skaffa inte en blogg bara för sakens skull eller för att alla andra har det...
har du inget att säga eller berätta är det bara fullkomligt slöseri med tid och energi och utrymme på webben.
vill du läsa en blogg som varken innehåller spännande skvaller, bra tips, intressant fakta eller en massa åsikter och filosoferande?

nä jag tänkte väl det!
om du int ska skriva så nöj dig med att läsa!



/en för tillfället lite småförbannad bloggare

vissa människor är alltid kreativa.
de är som en outtömlig källa av idéer och inspiration.

men var får de alla idéer ifrån? har de nån sorts magisk musa? varför är vissa människor alltid roliga, slagfärdiga, kreativa och allmänt genialiska?
vad är det som gör att en del människor kan skriva helt magiska låttexter och dikter medan andra knappt kan plita ihop ett sms?

är det verkligen så att man begåvas med olika saker? att gud har någon förutbestämd plan och gåva till alla? (om han nu finns vilket undertecknad har sina tvivel på)

och vilka gåvor kan räknas som kreativa?
är matlagningskonsten en kreativ talang? kan man vara kreativt begåvad om man är grym på att skapa spelsystem i bollsporter t.ex? eller att man alltid är den som kommer på roliga saker att göra som jämt uppfinner nya lekar..

vad är kreativitet egentligen?
betyder det att man är innovativ? eller att man kanske kan se möjligheter i andras idéer och vidareutveckla dem?
för även det är ju en talang...

man måste inte komma på e idé själv, men man kan göra den bättre, snyggare, roligare, smartare...
vissa människor kan allt sånt här...
jag avundas de människorna

hur kan det komma sig att man tycker att det är sååååå dyrt med en bok för 300 kronor, när man lätt är beredd att lägga ut en tusenlapp på nya jeans?

att man kan käka godis för 600  spänn i månaden, men drar sig för att köpa toalettpapper in i det sista?

vilka prioriteringar vi människor har märks verkligen på vad det är vi konsumerar.. men är man en dålig student bara för att man hellre lägger pengarna på sociala arrangemang än på nya pennor, block och böcker?

Tydligen är det någon sorts hedniskt firande från början... kommer ifrån kelternas religion..
men namnet är taget från den heliga valborg som var nån sorts prinsessa som fördes till tyskland för att hjälpa de kristna tyskarna..

senare började man använda hennes namn när kampen mot häxeri och svartkonst togs upp... det är antagligen därför man bränner bål och liknande på valborg..

vad är valborg idag? jo en ursäkt för at få supa sig redlös och få vårkänslor mitt i veckan... det roliga är att själva valborgsfirande sker på valborgsmässoafton och inte på dagen för valborg som egentligen infaller första maj... första maj är alla lugna, snälla och bakfulla och går i demonstrationståg istället..

var majblommorna kommer in i det hela är mycket oklart... hur kan man gå från keltisk gammal sed, till kristen religiös sed mot häxor, till fyllefest och sen till sist till att sälja pappersblommor för barnens välbefinnande?

vi människor kan hitta på det mesta och få det att verka befogat och motiverat... så länge som det passar våra syften spelar det väl ingen roll om vi ändrar på 100-år gamla traditioner.... eller?