jag gråter

av anledningar som jag inte ens själv känner till

jag gråter

för att rensa min själ

jag gråter

sen plötsligt tar det bara slut

lika snabbt som den kom torkar floden ut

försvinner sedan spårlöst

jag gråter

nästan lika ofta som andra skrattar

jag gråter

helt utan förvarning

jag gråter

tror att det ska kännas bättre efteråt

men känslan uteblir

bara tomhet återstår och kvar finns bara frågan varför?

okända tårar, ett olöst mysterium
ändå tar de aldrig slut
de bara vilar
för att återkomma och hemsöka mig