inget kan som sport få en nation att enas så totalt... alla sitter hemma i tv-soffan och svär o gnäller över att sverige inte kan göra mål, så kommer det, med en minut återstående av ordinarie speltid: fredrik ljungberg nickar in 1-0 till Sverige..
Plötsligt står alla upp och skriker, klamrar sig fast vid varandra, hoppar i soffan och utstöter glädjetjut..

under ett ögonblick har vi färdats bakåt i tiden, till stenåldern.. där oförklarliga vanisnnesutbrott, män som slänger sig över varandra och gutturala läten var en del av vardagen. jag kollar till vänster om mig på golvet, där ligger en böghög med svettiga killar som kramar varandra och nästan gråter för att de är så lyckliga... och till höger står en vuxen man o bara vrålar ut och slår sig själv på bröstet som någon sorts segergest..

så tittar jag på mig själv och upptcäker att jag inte är mycket bättre, jag står och hoppar helt hysteriskt i soffan och slänger kuddar i luften och tvångspussar min kompis som sitter jämte..

detta får en att fundera... är vi hysteriska människor av naturen.. o att vi har hittat på sport för att kunna få utlopp för hysterin?
eller är det sporten som gör oss hysteriska?
hursomhelst är det sjukt... både kul och sjukt irriterande (när det inte går mitt lags väg)