varför känns veckan alltid mycket längre när man är i slutet av den?
ingen dag i veckan är så lång som fredagen och tiden går aldrig så sakta som efter lunch på jobbet en fredag... man sitter där och stirrar på klockan, hör den ticka sekund för sekund, räknandes minuterna som är kvar tills man får gå hem.. man längtar, längtar så man håller på att dö tills klockan ska slå fyra eller fem eller vilken tid man nu slutar och helgen börjar.. man längtar till att få sova ut, att ligga och slöa i sängen utan några krav på att gå upp eller prestera något.. man längtar efter att bara vara..

det var så länge sen man bara fick vara.. bara ha lite lugn, att få vara själv med sina tankar och sina egna begär.. att inte behöva tänka på vad alla andra vill ha ut av en..


helg, gud måste ha varit galen som bara gjorde den två dagar lång!

Ibland tycker man att man är jättefiffig när man får för sig att ljuga lite på fyllan. men vad händer när drickat börjar ta överstyr och man glömmer bort vem man sagt vad till?

jooo, man upptäcker att man snärjt in sig i ett nät av lögner och måste försöka upprätthålla alla lögnerna samtidigt, även om dessa lögner innebär att man numera är en 27-årig distansstudent från dalarna, boendes i Oskarshamn, är lesbisk och oerhört svartsjuk på sin flickvän och är gudmor till en tvåårig pojke som heter Neo.

dagens roligaste.

en dam född -56 har bott i två olika studentkorridorer, flyttat från den ena till den andra..
och folk som säger att det är så stökigt i korridorboenden och att ungdomar nuförtiden inte kan uppföra sig och speciellt inte studenter.

den här vuxna kvinnan verkar i alla fall inte ha något emot att dela boende med 11 ungdomar...


Kanske folk skulle vara lite mer toleranta om de fick se vilken miljö studenter faktiskt bor i

varför luktar man så sjukt illa i munnen/halsen när man käkat banan?
banan luktar ju sött och mumsigt så hur kan det stinka unk av det?
det går helt enkelt inte ihop... FEL

om någon vet varför så snälla berätta


finns det någon speciell frukt som gör att man luktar gott förresten?

det där med hur många läsare man har och hur många kommentarer man får varierar ju sjukt mycket.
ibland kan man skriva något totalt meningslöst som alla kommenterar på och ibland skriver man något jättekul och intressant som absolut ingen verkar ha brytt sig om.
hur tänker folk egentligen när de väljer att kommentera på inlägg?

sen har vi de där fantastiska människorna som bara kommenterar för att skriva : heeeej läs min blogg! och sen bifogar sin URL-adress..  oftast är det här människor som man inte har en aning om vilka de är eller varför de valt att publicera sin skit på ens egen blogg, och oftast är deras bloggar inte så jättekul heller, mest i stil med "ååååh idag har jag matteprov fan va svårt o jag hatar verkligen min lärare, här är dagens outfit, jag vet att jag glömt sminka mig så typ tänk undan det"

intelligent va?

ska man inte ha något att säga om man ska publicera en kommentar? eller i alla fall tro att den vars blogg man publicerar sin URL i har ett intresse av att läsa ens egen blogg? inte vill en 35-årig karriärkvinna läsa en blogg av en 14-åring utan intressen eller substans? och en sporttokig kille i 20-årsåldern vill knappast läsa om dagens outfit av Eva 21 år.

man kanske ska anpassa budskapet lite efter målgruppen om man nu måste kludda i andras budskap/bloggar...

Har ni tänkt på att om man försover sig så blir automatiskt hela dagen förstörd även om man sovit längre än vad man brukar göra. Man börjar stressa och blir irriterad på sig själv och huvudet är förvirrat och magen blir också irriterad.

Då är det nästan bättre att vakna i tid och vara lite småtrött till att börja med för att man sovit för lite, efter en stund  vaknar man ju ändå till.
Men när man försovit sig så hinner man inte riktigt vakna, det där sömniga sitter liksom kvar i en hela dagen och man kommer aldrig riktigt igång.

och ibland är man trött för att man sover för mycket, hur hänger det ihop egentligen? ibland är man verkligen mycket tröttare efter att ha sovit 13 timmar än man är när man sovit 6 timmar.. det där med hjärnan, sömn och kroppen är verkligen skumt.

Efter en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna i 
en bar och drack.
När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom in på deras största
triumfer vid operationsbordet.

Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
-Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress.
Allt som var kvar var lillfingret.
Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.

-Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
-Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.

Den svenske kirurgen som hade suttit tyst och lyssnat harklade sig och tog till orda:
-En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en skräppåse, släppte den på bordet och började jobba.
Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som vi döpte till Fredrik Reinfeldt och han har tamejfan snart gjort ett helt land arbetslöst.

kan man få träningsvärk utan att träna?

när man var liten fick man ju så kallad växtvärk, fast på senare år hävdas det ju att det inte finns något som heter växtvärk, för det ska inte göra ont att växa.

men ibland när man sover för lite får man något som närmast kan beskrivas som träningsvärk i benen. fast ändå inte träningsvärk.. benen mest bara värker lite och är lite lätt avdomnade.

skumt är det iaf..

igår hade den här bloggen markeringen "access denied" när man försökte gå in och läsa. det gick inte ens att gå in även om man var inloggad på själva bloggen. när den som har lösenordet inte ens kommer in, då är det något som är fel.

förmodligen är det så att bloggen misstänks vara någon form av ledare för ett terroruppdrag eller en fara för rikets säkerhet, för här skrivs alltid så mycket spännande politiska hemligheter.
eller kanske drogbrott, det är ju inte sällan som det tipsas om olika sätt att få tag på knark och såna mysigheter här.

nä förmodligen var det bara bloggesse som hade damp som vanligt.
fast visst hade det varit roligare om det hade varit någon av ovanstående anledningar?

vissa ord är väldigt roliga att säga och känns bra i munnen.. ibland kan detta resultera i att man sitter och säger vissa ord gång på gång under alkoholpåverkan för att man tycker att det låter och känns väldigt bra, tex ordet röv, rulla ordentligt på "r-et" och känn efter själva!

ett ord som också är kul är flaskhals, då ska man verkligen lägga betoning på "l-et", flllaskhallls och gärna nästan andas/gäspa ut "a-et".

prutt är också hysteriskt roligt tydligen. när man tänker efter så förstår man nästan varför det heter prutt, för om man slänger ur sig ordet snabbt med halvstängda läppar så blir det litegrann som ett pruttljud.

sen finns det såna där ord som bara känns så sköna att säga så man blir helt varm inombords, som sommaräng eller glimmer.


ord är rätt intressanta egentligen. undrar vem som kom på att ord skulle heta ord?

hur säger man till någon som man borde lita på att man inte litar på denne?
när man är tillsammans med någon, är vän med den eller den ingår i familjen finns det en oskriven regel att man inte ljuger för varandra.

men vad händer när allt runt omkring pekar på att denne någon som man borde ha förtroende för och hysa tillit till faktiskt ljuger? tänk om det är alla andra runt omkring som ljuger? nu är ju inte detta det troligaste alternativet, men ibland kan detta hända. och om man då sagt till personen att man tror att den ljuger och att man inte litar på den så har man gjort sönder en del av relationen. personen känner sig misstrodd.

ska man gå på magkänslan och omgivningen eller lita villkorslöst på sin vän?
om man litar så mycket på någon och den bryter förtroendet finns risken att man alltid kommer att vara lite paranoid och ha svårt med tilliten i framtida relationer.

tänk på det innan du ljuger för någon som bryr sig om dig...

"det finns ingen belöning och jag kräver ingenting, bara att aldrig någonsin tvingas hålla käften"
så sant..

har ni sett den nya friends-reklamen? och då gruppen som sysslar med antimobbningskampanjer och inte den gamla tv-serien.
i den så är det i alla fall en liten tjej som går genom korridorerna på vad som verkar vara en högstadieskola. när hon går så sjunger hon om sin ensamhet och sin utstötthet.
"du tror nog att min ensamhet är värst, men det är när ingen ser mig som jag verkligen blir rädd"
den som gjorde den här sången till reklamen satte huvudet rakt på spiken. det är precis så där det känns och så det är. den sången förklarar mobbning och utstötthet bättre än vad ett tre sidor långt blogginlägg skulle kunna göra. den beskriver osynligheten och den outtalade icke-acceptansen på ett sätt som ingen skulle kunna göra om man inte varit med om det själv.


"varför ni tystnar när jag kommer och ni skrattar när jag går"

något försenat på grund av utlandsvistelse kommer nu summeringen av 2008.

Det var ett långt år, i hänseenden ett längre år än vad året brukar vara. Det var kanske inte det gladaste året trots att det borde ha varit det.

2008 var gråtets och saknadens år.
Jag grät mer än jag skrattade och jag spenderade halva året åt att sakna. Att sakna andra och att sakna en försvunnen del av mig själv.

2008 var ensamhetens och rädslans år.
Jag kände mig övergiven och lämnad, för lämnad trodde jag att jag var. Sen blev jag lämnad på riktigt och då blev känslan ännu djupare. Så djup att den slutade i rädsla. Rädsla för att vara ensam, men ännu räddare för att vara bland andra. En rädsla för att andra skulle se vem som egentligen dolde sig bakom fasaden.

2008 var vännernas år.
Nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner. De som ställer upp i vått och torrt och älskar mig för den jag är med alla de defekter och hysteriska kaos som det innebär.

2008 var hjälpens år.
Det år som jag äntligen tog mig i kragen och vågade be om hjälp. Jag erkände att jag inte alltid klarar mig själv och att ensam inte är stark. Jag insåg äntligen att man inte är svag för att man inte klarar allt själv.

2008 var insiktens år.
Jag tänkte mycket och länge. De som känner mig vet att jag har en tendens att grubbla för mycket, men i det här fallet vet jag inte om jag har grubblat färdigt än. Den här gången har jag lärt mig något av allt mitt tänkande. Jag har insett mycket om min omgivning och min familj och livet i allmänhet. Men mest av allt har jag insett mycket om mig själv.


Önskan för 2009 är att det ska vara ett lyckligare år med fokus på att ta hand om sig själv och vårda sitt inre. Tar man inte hand om sig själv kan man inte ta hand om någon annan. Och då rasar allt annat också förr eller senare. Men bygger man upp ett starkt JAG som står upp för sig själv så är man även en bättre resurs för sin omgivning.