ibland när man sjunger tycker man att det låter hur bra som helst, tex i badrummet när man tar i allt vad man kan o bara sjunger för sjungandets skull. är det verkligen så att det låter bättre för att det är så bra akustik i badrummet eller sjunger man bättre när ingen hör på?

så fort som folk ska lyssna kommer nervositeten smygande och för många låser det sig helt, man vågar inte ta i fullt ut o det låter svagt o klent.. ibland sjunger man falskt eller darrar..
måste det vara så himla svårt att prestera för publik? varför blir man så himla nervös? eller låter det lika illa i badrummet oxå bara det att man inte hör felen själv?

de e inte bara när man sjunger som det händer. det kan vara när man ska hålla föredrag o man börjar skaka i kroppen trots att man varit lugn som en filbunke fem minuter innan det varit dags att gå upp. eller när man ska spela teater, köra upp för körkortet. och så det kanske jobbigaste av allt, när man ska säga något till någon man tycker om.
just det ögonblicket när man antingen ska berätta för någon att man tycker om den eller att man inte tycker om den tillräckligt mycket, de orden känns aldrig så svåra att få fram som just då, trots att man kanske övat igenom dem framför spegeln utan problem 100 ggr..

varför blir man så nervös?? vad är nerver eller fjärilar i magen som en del kallar det? vad är det som händer i kroppen när det inträffar egentligen?