tycker Gud att det är roligt att jävlas med oss kvinnor?
ser han det som sin personliga uppgift/hobby/nöje att komma på fler åkommor som kan drabba oss och göra livet än lite surare för oss?

svampinfektioner till exempel... ett mycket lysande exempel på vår herres dårskap.. vi får tips på hur vi bäst ska undvika dem men ändå/likfan blir vi drabbade av dem..

*använd inte string
* använd inte tajta byxor för ofta
* sov utan trosor
* använd bomullsunderkläder

vissa av oss gör alla dessa saker, går till och med utan underkläder överhuvudtaget i våra mjukisbyxor men till vilken nytta? helt plötsligt går man där med den svidande klådan mellan benen som driver en till vansinne så till den grad att man är beredd att sätta en rotborsta mellan benen och riva bort underlivet!

listan slutar inte här, nej nej om vi bara hade haft en åkomma att klaga över hade det väl inte blivit värst vidare roligt för fader vår som är i himmelen?
mensvärk
urinvägsinfektion
livmodercancer
graviditet

vem var det egentligen som kom på att bara kvinnor skulle kunna föda barn?
killar börjar grina så fort som man nämner detaljerna som sker vid en förlossning och vill inte höra talas om det.. det kanske inte låter så mysigt att vi spricker och i de flesta fall måste bli uppklippta så att vi inte spricker mer, eller att vi skiter ner oss och så vidare.. ni vill inte höra talas om detta för att ni tycker att det är äckligt..
tänk då på de stackars kvinnor som måste uthärda skiten...



(detta inlägg är inte riktat som nåt hatiskt mot män utan är mest bara ett förtvivlat rop på hjälp från någon som sitter med mensvärk och är trött på all skit som man årligen drabbas av)

är du trött, ledsen och omotiverad? eller bara något av de tre nämnda? det är inte så bara, ibland kan det kännas riktigt tungt att ens kunna ta sig upp ur sängen..
vissa säger att det följer med årstiden och inte går att göra något åt... men nog kan man lätta upp saken lite..

har du jätte mycket som du borde göra men helt enkelt inte fixar att börja med det?
1. skriv en lista på allt du behöver göra
2. prioritera listan så att det absolut viktigaste står  på toppen
3. gör sakerna en efter en och stryk dem när de är klara...

även om du bara lyckas göra 3-4 saker på en tio punkter lång list så kommer du att känna dig nöjd med att du åstadkommit något (tips från en kompis)

är du allmänt ledsen och hängig?
1. ring upp en kompis och spontanbowla.. även om ni inte är duktiga ¨så är det nästan alltid kul med bowling, om inte annat kan man alltid skratta åt varandra..
2. sätt på en film som du sett hundra gånger men fortfarande tycker är bra (helst en rolig sådan) se den ihop med någon som uppskattar samma humor som du.. en degkväll i soffan tillsammans kan bli mer givande än man tror..

sällskap är alltid bra om man är hängig, även om man inte pratar så slipper man i alla fall att känna sig ensam..
ensamhet kan vara den värsta känslan av alla.. är man riktigt ledsen hjälper det faktiskt ganska ofta att bara få en kram, eller nåt så litet som en klapp på huvudet, för då vet man att det finns någon som bryr sig om en, till och md när man inte ens orkar bry sig om sig själv.

idag kommer inga visdomsord på slutet, lite får ni faktiskt tänka själva!

glöm inte bort att det är tanken som räknas..

på äldre dar (om man nu kan säga så) så kommer man verkligen till den där insikten som mamma och pappa pratade om när man var liten, det är verkligen tanken som räknas.. det behöver inte vara den perfekta julklappen, det är tanken bakom den som är den riktiga presenten..

så sluta leta efter den perfekta gåvan och slösa tusentals kronor på dyra och onödiga julklappar och ge med hjärtat istället!

temperaturen har sjunkit... ganska så mycket på senare tid faktiskt. när man går ut och andas sticker det nästan lite i näsan och halsen, såpass kallt är det.
det ställer till problem för många som röker, för nuförtiden är ju rökning förbjuden på krogen (för den som ännu inte har förstått det)

på sommaren finns alla uteserveringar och man kan sitta i lugn och ro och ta sig ett bloss eller två i sällskap med sina icke-rökande kamrater utan att det ställer till med några problem.
men nu på vintern splittar man på sig och går motvilligt ut och ställer sig och tänder den där ciggen som man suktat så efter. tyvärr ensam, och oftast såpass kall att man nästan håller på att frysa arslet av sig.

det finns ju tillstånd att söka om man vill hålla uteserveringarna öppna även på vintern. kanske inte är ett så dumt förslag. så länge som det inte snöar så fungerar det ju bra med värmeslingor och värmelampor utomhus.
sådana serveringar finns redan i flera av de större städerna.

har småstäderna bara inte kommit på detta ännu, eller är de verkligen så efterblivna att de inte är medvetna om att alternativet finns?

nåt vettigare alternativ måste väl finnas än att folk ska behöva bli förkylda och att deras stackars icke-rökande vänner inte bara ska behöva utsätta sig för passiv rökning utan nu även för kyla..


icke-rökare som är trött på hosta och snuva....

alla stressar runt som galningar..
det är så mkt som ska göras, så många som ska hälsas på och så mkt som ska köpas..
varför all denna panik?
istället för att vara utvilade när vi kommer tillbaka efter julen är vi mer utbrända än någonsin..
betyder inte jullov LOV? att vara ledig, att vila och ta det lugnt.. man börjar undra

vi kanske skulle tjäna lite på att inte hetsa upp oss så mycket över julen utan istället bara ta den för vad den är, ett tillfälle att få spendera lite tid i lugn och ro med sina nära och kära.
slit inte ut dig och stressa inte upp dig för det gagnar inte din familj och allra minst dig själv

vissa människor lämar ett sånt där enormt tomrum efter sig, trots att man kanske inte känner dem så bra..
och andra människor som man känt i flera år kan försvinna utan att man reflekterar över det eller ens tänker på dem speciellt ofta..

någon som har varit en nära vän kanske inte dyker upp i tankarna alls lika ofta som en flyktig romans eller en gammal lärare tycks göra.
när vi sitter där om tio år, vilka är det vi minns då? den snälla blyga tjejen som lånade ut sina anteckningar till dig när du glömt dina, eller killen/tjejen som man hade en hemlig förälskelse i, eller är det kanske den där människan som man störde sig på mer än alla?

det är ganska skrämmande när man når den insikten..
tänk om personerna som du saknar och som gjort stort intryck på dig inte alls kommer ihåg eller tänker på dig?

vad är det som avgör vilka man minns och vilka man glömmer?

sen beror det väl lite på om du själv vill bli ihågkommen och i så fall för vad?
för de vi minns mest från historien verkar inte ha varit guds bästa barn

visst är det skumt, hur något så simpelt som en doft eller en röst kan gräva fram minnen som du trodde du gömt på ett säkert ställe, känslor som du trodde var begravda för alltid..
visst är det skumt, hur ett brev eller en låt, eller till och med en bok, kan få dig att tänka på någon som du inte tänkt på under så lång tid..

det behöver inte alls ha med personen att göra egentligen, men på något vis så kopplar du det fenomenet till den människan, något så litet som en kam, som faktiskt kan vara helt ny och oanvänd kan påminna om en annan kam för länge länge sen..

vi tror att vi glömt vissa människor bara för att vi inte tänker på dem så ofta längre, men en del människor bär man med sig livet ut..
och det är nog bra
 vissa människor vill man inte glömma, bör man inte glömma

varför är det sån in i helvetes press på att man ska må så jävla bra hela tiden?
det finns väl inga människor som alltid mår bra?
man måste tillåta sig själv att må dåligt ibland, eller ofta om man nu känner för det. vem bestämde att man ska må bra? vad är det som är så bra med att må bra? är dom som alltid mår bra lyckligare än andra eller låtsas de bara?

varför måste man ha en anledning att må dåligt? om man känner för att lipa skallen av sig och låsa in sig i tre dar och bara må piss borde det vara fullt tillåtet, utan att ha en anledning att göra det.. mår man dåligt så mår man ju dåligt... det kanske inte är något som måste fixas utan ett tillstånd som måste få finnas..
om nu depressioner är något så onaturligt som måste botas till varje pris, varför är det då så många som har det? varför finns det så mycket lyckopiller när de är så farliga...
att alltid vara på topp är inte naturligt, borde man kanske inte ist isf lägga pengar på att bota de som är konstant lyckliga i såna fall? för det om något är onaturligt!

vem kom på att man mår dåligt om man är ledsen förresten?
en del av oss kanske mår bra av att få vara ledsna, att få gråta ut ordentligt.. bara för att man gråter ofta och mycket behöver det inte betyda att man mår sämre än andra, man visar bara känslor på ett annat sätt.
varför måste folk komma och trösta och dalta? kan de inte bara acceptera att just nu mår inte den här personen bra och den kanske inte vill må bra heller... ibland måste man få lov att gråta tills man nästan kräks, att få känna sig totalt miserabel och eländig.. annars kan man inte uppskatta känslan som kommer när man faktiskt tycker att livet är ganska så okej.. en känsla är inget man ska bota, den bara är


man kanske inte ska må dåligt jämt, men underskatta inte betydelsen av att låta känslor få vara känslor

idag är det den första december... imorgon första advent..
och för många är det första julen i kalmar... men kan inte direkt påstå att någon vidare jul- eller vinterstämning har infunnit sig än så länge..
idag regnar det och luften är ljummen... inte ett enda litet spår som skvallrar om att snön skulle vara på väg..

det är inte ofta som vädret stämmer överens med årstiden här, sommaren brukar komma fort, nästan alltför fort.. och hösten kommer när det borde vara sensommar... sen blir det liksom ingen riktig vinter av det hela, förutom när det är snökaos i en hel vecka och kommunen står lamslagen inför det som hänt... ingen riktig framförhållning..

det är nu man avundas alla sjömän som ska på praktik och ska iväg härifrån... medan andra studenter sitter fast här i tristessens grå boning kommer de att inom en dryg månad befinna sig ute på havet, och flera av dem till exotiska och fjärran destinationer...

det är inte första gången man undrar om man valt fel väg......