ibland gör tiden att man ser saker ur ett annat perspektiv... den läker sår, den får en att förlåta, den får en att glömma...
ibland hjälper den inte alls... det kan ha gått tio år och när du träffar en person igen är det som att få ett knytnävsslag i magen och man tappar andan..
vissa sår kan inte tiden läka, de kan bara du själv fixa...

klockan är över tre och frågan som uppkommer är:

när slutade liten katt att vara världens bästa kise?


du vet vem du är...

nånstans på vägen blev det helt plötsligt helt legitimerat att trängas, gå före i köer och knuffas..
när hände det här? som små blev vi lärda att aldrig gå före i kön och att alltid vänta på vår tur.
nu ser man det som något exellent, en bedrift att på nåt sätt sprungit fram när en ny kassa öppnas så att man kommer före de som egentligen stod före i kön.. man är jätteduktig om man lyckas knö sig före i kön till baren när man är ute på krogen...


när slutade vi vara artiga o vänta på vår tur?
kanske skulle allt gå lite smidigare om vi bara kunde komma ihåg det vi lärde oss som små, att respektera andra människor, att vänta på vår tur inte bara i kö utan i samtal, att inte avbryta andra när de pratar...

vad är det som är så bra med att vara vuxen egentligen? att man inte alltid behöver respektera vad andra säger eller följa regler längre? för det verkar ju som att det är det som är att bli vuxen nu... att man inte behöver följa någon annans regler, inte ens om det är bra regler...

någon som är lite småtrött på att vara vuxen

så jävla kär i det dumma aset att jag bara vill skära ut hjärtat ur kroppen och kasta iväg det så jag kan bli av med känslan

för vissa tar det hur lång tid som helst att lämna boets trygga näste...  andra måste iväg med en gång, de kan knappt vänta tills de får flyga på egna vingar, ta egna risker..
en del verkar aldrig vilja bli vuxna, de är rädda för att testa sina egna risker, klarar sig inte utan mamma, pappa, familjen och den trygghet som det innebär.
därför tar de det säkra före det osäkra och flyttar så att de finns inom besöksavstånd för sina föräldrar, dvs mindre än en timmes resa från föräldrahemmet.

men kan man verkligen växa upp då? när man lämnar sin tvätt till mamma och åker  dit och får färdiglagad mat och djupfryst mat i portionsförpackningar med sig hem? är det verkligen att bli vuxen? lär man sig någonsin på det viset?


ibland känns det som att det smartaste man kan göra är att flytta såpass långt bort att familjen inte kan komma över oannonserat, för då måste man klara sig gjälv när pengarna är slut, matlagningen skiter sig och tvättkorgen är full.

varför anses det lite småfult och snålt att köpa snabbmakaroner?
varför är det lyxigare och dyrare med färsk pasta?
och varför är det så inne med fullkornspasta?

pasta finns i så många former och kan vara om inte det allra populäraste tillbehöret till maten åtminstone det mest lättlagade.. bland studenter är det förmodligen det vanligaste man kan hitta i deras skåp. men det är tydligen skillnad på pasta och pasta. det finns restauranger som helt och hållet går in för att vara pastarestauranger och marknadsföra det som lkyxigare mat... men då är det inte makaroner som gäller, nej nej då ska det vara tagliatelle (s.k bandpasta), för det är tydligen mycket lyxigare och finare.... varför?
det smakar ju egentligen inte annorlunda, det är bara paketerat i en annan form.

och det här med fullkornshysterin, nu räcker det inte med fullkornsmakaroner, nu ska spaghettin och lasagneplattorna också vara av fullkorn. om du gör av gammal vanlig hederlig pasta är du onyttig och inte en lika duktig kock tydlgen. du anses ha lite sämre smak och koll...
VARFÖR????

när blev det så fult att äta något som vi i så många år har tyckt varit helt fantastiskt gott óch praktiskt? måste man hänga på alla nycker och trender? varför kan inte de som gillar sina snabbmakaroner bara få äta dem utan att bli sedda som tråkiga eller sämre...

i botten av pastaträsket......

så här stod det att läsa i arbetaren :

"Men lika svårt som det är att samtidigt beakta ekonomin som ekologin är det att beakta både de förnedrade tonårstjejernas rätt att inte behöva bli kallade hora som horornas rätt att inte bli förnedrade genom att ordet för deras yrke skulle vara gångbart som den värsta sortens förnedring.
För varför ville vi inte bli kallade för horor? Av samma anledning som vi inte heller ville bli kallade flator eller bögar: det var förnedrande. "

artikeln handlade delvis om att man ska vilja ta tillbaka ord som hora och slampa... men vill man verkligen det är frågan? kanske möjligtvis att det kan finnas någon sorts positiv tanke i att vilja se slampa som ett ord som inte är fult... men hora? kommer det någonsin kännas som något bra att bli kallad det? att vara slampig är väl inte något fult i sig, men att vara prostituerad är väl det sista de flesta vill?

artikeln var mycket tänkvärd och innehöll en hel del vettiga resonemang, men reste även nya frågor och lämnade en hel del obesvarat..

för dig som vill läsa hela artikeln: http://www.arbetaren.se/articles/debatt2007082

den klassiska förkortningen för one night stands...

vissa människor klarar av det hur bra som helst, andra inte..
de som säger att de inte vill ha one night stands får ofta en mer besynnerlig reaktion än de som har det frekvent.. varför egentigen?
och så får man höra att du vet inte om du gillar det innan du provat, men sen när man har provat och fortfarande inte gillar det-, då heter det att det var antagligen med fel person, eller att det är bara för att det var första gången`?

men är det kul att känna sig utnyttjad och ha ångest dagen efter? ska man känna sig som ett stycke kött eller ännu värre, som en prostituerad? är det verkligen nyttigt att vänja sig vid något sådant? mår man verkligen bra i längden av att hålla på så?

och killar säger att de inte bryr sig om man har legat med många andra, men ändå får tjejer som ligger runt dåligt rykte, till skillnad från killar. de blir bara coolare på något sätt och anses vara svårfångade och då ska man vara glad om man får ha dem kvar i mer än en natt.... ibland är vår värld bra konstig...