hur många jobbansökningar i månaden är det normalt/brukligt att skicka ut när man är arbetslös? finns det någon norm eller schablon för vad som kan anses vara många eller för få?

ska man verkligen söka ALLT bara för att det är det man blir tillsagd att göra? hur mycket är det okej att överdriva sina kunskaper och kompetens?

det känns som att de flesta arbetsgivare letar efter 2 yrken i 1 nuförtiden, de vill inte ha en administratör eller en webbdesigner, de vill ha en "administrerande webbkoordinator"
vilket i praktiken innebär att du måste ha utbildat dig till både ekonomiassistent och webbdesigner. ska det verkligen behöva vara så?

om nu arbetsmarknaden ser ut så, varför ser inte våra utbildningar ut så? vi kan ju inte ha yrkesutbildningar som inte leder till anställningar, det skulle ju ta väck hela syftet med dem.


hur svårt ska det behöva vara att få ett jobb inom det område man utbildat sig?

Såhär började det: i slutet av september förra året ringde min mamma mig och sa att hon hade något tråkigt att berätta och att jag borde sitta ner. Mormor hade blivit diagnostiserad med cancer i bukspottskörteln. Tyvärr så visste jag såväl vad det betydde att jag inte ens frågade om det gick att bota utan bara hur lång tid hon hade kvar.
Läkarna sa att det kunde vara allt från någon månad till kanske ett halvår.

Ingen av oss trodde att det skulle dra ut på tiden så här långt. 11 månader efter diagnos är nu min mormor borta. Hade hon själv och vi fått välja så hade hon lämnat oss för flera månader sen. Det må låta hemskt och grymt, men de sista månaderna i hennes liv var inget liv. Min mormor var alltid en riktig bullmormor, tjock och matglad och sprang på bingo i tid och otid. När hon blev sjuk gick hon från ca 115 kg - den ynka vikt på 40 kg som hon hade när hon i lördags morse lämnade jordelivet. Hon såg ut som en liten fågelunge, det är inte värdigt. Ingen borde behöva tyna bort på det sättet. Tyvärr är dock verkligheten sån att sånt händer.

Oavsett om det finns någon himmel eller ej så är min mormor på ett bättre ställe nu, för nu slipper hon lida, hon slipper oroa sig och vara rädd.

men jag kommer sakna henne något så fruktansvärt.

man kan nästan se att själen inte finns där längre, som en liten docka som ser ut som personen du kände men inte är den egentligen.

du som någon gång har sett en död människa vet.

jag upplevde det för första gången igår
inte lika läskigt som jag trodde att det skulle vara, men väldigt konstigt. pendlade mellan en känsla av overklighet och hysterisk gråt.

jag kommer aldrig få prata med min mormor igen, det börjar sjunka in nu.

Lånat från Metro

Har Sverige dem äckligaste pizzan i världen? Debatten rasar på nätet efter att svenska bloggaren Johan Kugelman avslöjat våra pizzavanor på Huffington Posts hemsida.
Curry och jordnötter, frukt eller kebab. Inga konstigheter alls för oss svenskar att slänga på en pizza. Men tycks leda till höjda ögonbryn och även en del äckelkänslor i andra länder. Sedan någon vecka tillbaka pågår en intensiv debatt i sociala medier, där den ena twittraren tycks mer äcklad – eller kanske mer fascinerad – än den andra. Bollen sattes i rullning efter att den New York-baserade svenske musikproducenten Johan Kugelberg skrev i ett blogginlägg på Huffington Posts hemsida om den svenska pizzan och vad vi väljer att lägga på den.

Det är flera ingredienser som inte faller våra utländska vänner i smaken. Bland det som väcker störst motvilja finns bearnaisesås, kebabkött, tomatsås (!?). De fascineras också över att "vad som helst tycks kunna läggas på en pizza". En bloggare försöker sig också på en djupare analys: Kanske representerar pizzaparlören en oas av individualism, en liten ventil för det totalt gränslösa personliga valet, skriver en skribent på dem amerikanska pizzaleverantören Slices blogg.

Gawkerskribenten Adrian Chen skriver i sin krönika "Dear Sweden: What the hell are you putting on your pizza": Här är några ingredienser som de påstås servera på verkliga pizzerior i Sverige och inte är några sidor som rivits ur någon knarkares svettiga mardrömsjournaler".
Han säger sig själv ha gjort en undersökning på twitter om värsta pizzanationerna och kommit fram till att Sverige befinner sig i toppen på den listan.
Utdrag ur Johan Kugelbergs blogginlägg:
Ur Sveriges kulinariska landskap har skapats – av nödvändighet och osmos – en nationellt lapptäcke som nått en så djupt vridet och surrealistiskt och antiintuitiv kulinarisk briljans att de mest absurda kreationer av högkonceptuella konstnärer, experimentella kockar eller experimentella konstnärschefskufar att vissna i jämförelse.

Enligt oliveira.blogg.se kan de inte ha mer fel, vi svenskar borde hålla huvudet högt och vara stolta över att vi experimenterar med garnityren. Hur ska man annars komma på nya rätter och veta vad som är gott? Hellre svensk tunn pizza med varierad fyllning än Pan-Pizza med tjocka skinkbitar som enda fyllning!

mister oftast hela stycket.

du ska aldrig beskylla någon annan för dina egna misslyckanden.
du ska alltid ta ansvar för dina egna handlingar och stå för vad du har gjort.

lögner kommer alltid komma ikapp dig och ett rent samvete lönar sig i längden, allra mest för dig själv. för när du väl blir påkommen så sårar du folk i din närhet, men det är du som kommer må sämst i långa loppet.
för vem vill umgås med någon som inte vill inse sina fel eller kan stå för det han/hon gör?

självinsikt och självrannsakan är en del av att bli vuxen
hur vuxen är du?