Vanligtvis brukar inte denna blogg ta upp mina vardagliga händelser men här kommer något ändå, något som jag länge suttit och tänkt på som har gjort mig förbannad.

I lördags besökte undertecknad en salong. Medan undertecknad genomgick en behandling springer ett par utländska killar in i salongen lätt panikslagna och skriker: ring polisen!
Den ene utav dem höll fast i dörren med ett krampaktigt grepp.
Många av oss därinne undrade nog vad de sysslade med egentligen. Sen ser vi genom fönstret hur ett gäng svenska killar kommer springande från höger sida och pekar på salongen, alla drar sen upp gröna halsdukar över ansiktet så bara ögonen syns. Från vänster kommer sen ytterligare ett gäng och ansluter till det första. Nu är de över 10 stycken mot 3.
Det kvittar om de hade bråkat med varandra tidigare, det finns inget som berättigar att man går ut mer än 3 ggr så många och jagar de andra på flykt in i en butik.

De ställer sig och börjar banka på fönstren och gör hotfulla gester mot invandrarkillarna. Alla inne på salongen börjar bli riktigt rädda också. Två damer tar upp sina mobiltelefoner och slår 112. En av killarna i det svenska gänget drar upp en mobil (men inte för att ringa polisen), han trycker upp den i fönsterrutan till dörren och fotograferar killen som står och håller emot på andra sidan. För att komma ihåg hur han ser ut. Så att han ska kunna ge honom en omgång om han möter honom på stan vid något annat tillfälle.

Var det såhär mobiltillverkarna tänkte när de började tillverka mobiltelefoner med inbyggda kameror? tekniken kan användas till fruktansvärt felaktiga saker.
Den här killen kommer antagligen aldrig att kunna gå säker på gatorna igen. För bilden kommer att skickas runt till hela rasistgänget med vänner. Det är inte bara killen som tog bilden som har tillgång till den. Även om polisen fångar den killen är det redan för sent. Bilden kommer att ha spridits och det finns inget sätt att stoppa det.

Vi har all den här avancerade tekniken, och vad använder vi den till? att ta foton på våra arslen och skicka runt till polarna när vi är lite lgom överförfriskade, eller så använder vi bilder för utpressning och skrämseltaktk. Ibland tror jag att det hade varit bättre om vi inte hade haft tillgång till allt det här.

Vill bara förtydliga för folk som tror att den här bloggen är en dagbok där jag skriver och berättar om vad jag gör att det är den INTE! moahahaa


Idag begravdes Douglas, med pompa och ståt.
Han var en lång och ståtlig, ganska grov , svart och ådrig dildo.
Enligt min syster med bekantskapskrets tjänade han sitt syfte mycket väl.

Han kastades i sopnedkastet till tonerna av  "tar saken i egna händer"...
det har nu framkommit att denna visa även är en topplåt att begrava sina njutningsvänner till!!!

Sällan har en dildo skänkt sina ägare så mycket glädje som Douglas, han var ställbar i flera olika lägen och batteriet höll länge..

Tack för den här tiden Douglas... hoppas att du får det fint i de sälla livmodrarna på andra sidan!!!
Nu tar vi saken i egna händer...

så har man alltså gjort det, man har lyckats se ett avsnitt av melodifestivalen! ojojoj en stor applåd till fröken, det förstaför i år!!!! (pinsamt)
men antagligen fångade jag den bästa deltävlingen för mina öron och min hjärna njöt i fulla drag när mästerstycket "tar saken i egna händer" började spelas!

"åh när ni, tar saken i egna händer"... herregud, det måste vara det mest vågade som släppts ut på scen någonsin i melodifestivalens historia... en transa som sjunger en fiffigt omformulerad mkt ekivok text om onani!
att man ens lyckas komma på något sådant? jämförelser med tv-s favoritpersonligheter såsom martin timell och mat-tina, de mest stereotypa  personer man kan hitta, och sen få det att låta småsnuskigt. Vilket genidrag!

det här blir vårens plåga!

så var det lönehelg igen.. och man har fått en massa massa massa massa pengar... men inget att spendera dem på..
varför är det alltid så att man aldrig hittar något när man har pengar?
men man kan ge sig fan på att är man pank hittar man minst ett dussin saker som man skulle kunna offra sitt ben för att få lägga vantarna på..

så istället för att spara pengarna och vänta på att man hittar det där speciella gör vi vad som förväntas av oss.. vi går till krogen och spenderar pengarna!
tänk vad mycket nöje man kan få för sina surt förvärvade stålar.... under en kväll... en kväll som man förmodligen inte ens kommer att komma ihåg dagen efter.. men what ever, det är ju lönehelg så vem bryr sig..

samma sak när det är rea.. man hittar inget alls.. inget som är på rea iaf... ist hittar man nåt nytt snygg o antagligen superdyrt. och går och köper det trots att man var ute efter reafynd. jag behöver inte en till partytop för 500 spänn. jag skulle bara ha den om den kostade under 200 kr hade jag lovat mig själv innan jag gick..

men löften är till för att brytas, och pengar är till för att spenderas..
heeey det är ju lönehelg!

Icke att förglömma att bästa vännen, Bärsen, befann sig i andra handen!
Med ett långfnger, en tunga och en öl uppnåddes perfektion, en bild kan inte bli vackrare än så!

där står hon igen, den gamla damen... precis som varje dag står hon där utanför knuten..
Det går knappt fel på en dag, hon står där varenda gång man tittar..
Har hon alltid varit så ensam? Är hon ensam? Varför står hon där?
timmarna går och går, men damen sitter kvar på trappan..
man ser aldrig någon prata med henne, eller med någon annan som ser sådär ensam ut.. de bara sitter och stirrar rakt fram. Det är som att de vet att ingen tänker prata med dem. Undrar om de ens vill det.

Vad är det som hänt med de människorna?
Har de alltid varit så ensamma? eller var de kanske en gång de där som alla alltid svärmade runt? de som fick all uppmärksamhet.. den där populära tjejen som fick alla killar. försvann hennes glanstid med hennes ungdom?
har alla de där ensamma gamla människorna en gång varit som du och jag?

trvis dom med att vara så ensamma? eller har de bara vant sig vid att aldrig ha någon där? vill dom ha sällskap eller har dom valt att leva sitt liv så?
de gamla damerna kanske trvis med att sitta ensamma hemma med sina katter. eller så är katterna deras substitut för vänner..

har dom inga barn eller barnbarn som hälsar på dem? eller kan det ha varit så att de är såna personer som mötte sin ungdomskärlek och sen förlorade tron på kärleken och därför aldrig skaffade någon att dela sitt liv med?

jag vill inte tro att någon egentligen vill vara helt ensam. vi skapades till flockdjur och instinkter är så djupt inrotade att de inte försvinner så lätt.

det är inte enbart jag som lider av vinterdepressioner..
många äro de som lida i det tysta, i det mörka.

det påstås att depressionerna har med bristen på ljus att göra, att det är därför man mår dåligt. det ska tydligen inte ha med några traumatiska barndomsupplevelser eller liknande att göra, utan enbart bero på ljuset...

vet inte riktigt om jag köper det där..
som om bristen på ljus är det enda med vinterna som gör en deprimerad?
Knappast!
titta ut, allting utstrålar ren och skär död..
inget växer, grenarna är kala, allt är grått...
slasket ligger brunt och kletigt på vägarna, alla bilar är smutsiga  och man kan se avgaserna spy fram.
vintern är död... om inte växter kan växa och frodas på vintern, varför skulle människor då kunna det?

en vinterdepression kommer helt utan förvarning. en dag känner du dig plötsligt extremt omotiverad, du är alltid trött, och du kan börja gråta helt utan anledning.. du sover inte på nätterna och du ältar alla problem som kanske egentligen inte är så stora eller så svåra.
men det finns ingen enkel lösning på den.. men försöker att sysselsätta sig hela tiden och att tänka på annat, men förr eller senare kommer alltid sammanbrottet.
rätt som det är sitter du bara där på golvet och tårarna rullar nerför kinderna och inget känns meningsfullt, allt är bara tomt. och man vet inte varför..

vintern, tar död på mer än bara växter....

jag säger alltid att jag hatar alla hjärtans dag... o det gör jag, för jag har ingen att dela den med..

är det inte det vi alla söker egentligen? någon att dela våra liv med. dela glädje och sorg, glada tider och svåra tider..
någon att slösa vår kärlek och omtanke på...

jag vill känna mig behövd, det är den bästa känslan i världen. kanske lite ego, men tänk vad underbart att det finns någon som behöver just MIG!

jag skulle kunna nöja mig med det där, att bara hitta någon som uppskattar mig. men det räcker inte..
jag vill ha den där stormande känslan av att sväva över moln, svindlande kärlek!
sådär kär så att hjärtat svämmar över av känslor och jag har fjärilar i hela kroppen o det bara krýper i mig när jag ser den personen.
den som får mig att sluta andas och får hjärtat att skutta till och slå dubbla slag..
det är kanske för mycket begärt?

de säger att det man förtjänar det kommer man att få... så jag antar att jag måste varit en väldigt ond människa i mitt förra liv... för det känns inte som att jag förtjänat det jag fått i detta livet...
Karma...

men jag vill ändå tro att om jag fortsätter hålla hjärtat öppet kommer den där personen som är menad för mig att hitta mig, att se mig, och till sist se att jag är den som den hör ihop med. hans andra halva, dem som gör honom fullkomlig...

ur högtalarna strömmar melodin "have a little patience"
ibland har man en ängels tålamod, men ibland kan minsta lilla kommentar få allt att brista.

tålamod räcker bara så länge. man försöker och försöker, jag ska inte irritera mig, jag ska hålla mig lugn..
med barn har man ofta världens tålamod, de kan göra nästan vad som helst, men man blir oftast inte arg för de är bara barn. De vet inte bättre.
Med vuxna är det en helt annan sak. Vuxna människor borde själva kunna se eller iaf märka när bristningsgränsen är nära, men det verkar inte som att de bryr sig ibland.

Vissa människor visar noll respekt.
Det är samma människor som lever för att pressa gränserna, de där enerverande människorna som bara älskar att provocera. Oftast så slutar de precis precis precis innan man exploderar, så kommer någon annan stackare o bara råkar säga en liten dum grej och får ta hela konsekvensen som följd. För det är inte ofta man tar ut sin ilska på den som egentligen förtjänar det.

De där människorna borde spärras fast i stocken och plågas dag ut och dag in med provocerande kommentarer och retligt beteende. Så de själva får uppleva vad de utsätter andra för.

Jag önskade att jag hade mer tålamod, att jag inte blev så förbaskat arg och har så kort stubin. Men nu är verkligheten sådan att jag inte har det.  Bara för att det är lätt att reta upp mig och hitta mina svaga punkter måste man inte göra det. Det finns inget krav på att lättretade människor ska pinas. Alla förtjänar samma respekt. Det är oftast ingen som provocerar en blyg och tillbakadragen människa. Men that´s my point, alla är vi människor, och bara för att man blir arg och retas tillbaka behöver det inte betyda att man gillar det!

looking at you through the glass, don´t know how much time that´s passed.
all I know is that it feels like forever, but no one ever tells you
that forever feels like I´m sitting alone, inside your head..
how much is real? so much to question
and it´s the stars, the stars that shine for you
and it´s the stars, the stars that lie to you


när du kommer in i ett rum får jag andnöd
när jag tittar på dig slår mitt hjärta dubbla slag
när du tittar på mig känns det som att det är du och jag...
du är den enda som når fram till mig..

jag vill bara att allt ska bli bra... vad nu bra är.....


(varje gång den spelas gråter jag, för mig är den du, jag önskar att du såg dig så som jag ser dig)

jag gillar verkligen INTE snö!
man skulle kunna gå så långt som att säga att jag faktiskt hatar snö..
förstår inte vad det är som folk går omkring o längtar så mycket efter?
de säger att det är "vackert"

vad är det som är så vackert?
det är vitt, är gråhåriga små pensionärer också vackra då eller?

snö är: kallt, blött, obehagligt, irriterande och allmänt hemskt!
snöstormar ställer alltid till problem för alla..
har du nån gång hört nån skrika: Yiipppiiiie det ska bli snöstorm ikväll!!!!!   ??????

man kan inte cykla, när man går till och från plugget får man förbannat massa snö i ansiktet hela tiden.. det blåser upp vitt grus som gör att man knappt kan se handen framför sig..
när snön smälter och sen fryser på igen blir det halare än halkbanan jag gjorde min halkkörning på..
ja det är kul när folk vurpar, så länge som det inte är JAG som vurpar...

nu är det även så att det finns folk som är köldallergiker, vi kanske inte ska tala om hur kul snön är för dem? när deras kinder och händer svullnar upp och blir röda och kliar och sticker... hur mysigt tycker ni det låter?

snön är ett straff från gud, för att vi trodde att vi skulle gå fria i år när den ännu inte infunnit sig... den är hans vita syndafall som låter oss veta att vi aldrig ska känna oss säkra..

om den höll sig borta över ju kunde den lika gärna fortsatt med det...... fy f*n för snön!

usch o fy för reklamer!
ju dummare reklamen är, desto bättre tydligen.. ibland undrar man över intelligenskvoten på de personer som producerar dem.
varför är det alltid så att den reklamen man stör sig mest på, det är den man kommer ihåg?
dom sätter sig på hjärnan som blodiglar på benen!

frågan är om de verkligen tjänar nåt syfte?
kommer jag att köpa produkten bara för att jag kommer ihåg reklamen?
ibland blir jag så förbannad på reklamen att jag bojkottar produkten i rent trots fastän den kanske är bra och jag egentligen vill ha den...

är vissa människor såpass lättlurade att reklamen uppnår önskad effekt?
eller är vi alla bara helt enkelt såpass nyfikna att vi måste testa det där som vi såg på TV bara för att bekräfta våra misstankar om hur larvigt det var?...

vi ÄR så lättlurade... sorgligt nog... både du och jag