jag kärar dig?
en vän skrev nyligen på sin blogg om hur svårt hon hade att verbalt förklara för sig pojkvän hur glad hon var att hon hade honom.. men ibland kan det även vara svårt att säga det med text..
när man har kommit till det där stadiet när båda yttrat att man är kär i den andre känns det på nåt sätt otillräckligt att bara skriva eller säga "tycker om dig".
att avsluta ett sms med "jag tycker om dig" när känslan man har är så mycket större än bara tycka om kan kännas frustrerande.
men vad ska man skriva då? i alla fall inte jag älskar dig eller love you.. love you låter lite som att man driver med det och det är nåt som man kan kasta ur sig lättvindligt till polare eller bekanta lite hur som helst, "love you babe"
och att säga jag älskar dig utan att vara helt säker på att man faktiskt gör det är förödande, även om man nu är säker på det och vet helt och hållet vad det innebär att älska någon kanske man inte vill skriva det eftersom man är osäker på om man kommer få samma mening tillbaka.
näää då är det nog bäst att undvika att säga/skriva det alls. men hur säger man till någon i till exempel ett sms eller ett brev att man är kär i den utan att skriva just den meningen? för inte avslutar man något med att skriva jag är kär i dig, så öppnar man ju mer ämnet.
och inte kan man skriva "jag kärar dig" liksom.. hopplöst dilemma det här..
om någon har en bra formulering som går att använda så snälla skriv i kommentarer, för jag har fått slut på idéer..
(jag är tokig/galen i dig med mera har redan testats)
väder och oväder
lärarna sa alltid på lågstadiet att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"
undrar hur många som håller med om det nuförtiden...
kommer ni ihåg när man var liten och älskade alla väder?
allt var nytt och spännande!
till och med oväder var kul väder..
man kunde sitta i vattenpölar och ösa smutsvatten över sig, och kasta lera på dom andra barnen var jättekul för dom blev inte arga, dom bara kastade tillbaka.
skulle någon kasta lera på oss idag skulle vi bli jättearga och bara tänka på våra kläder och att vi blivit smutsiga.
och inte finns det någon tjusningen med att springa omkring i regnet längre heller. nu innebär det bara att man bli blöt och kall och det är något mycket obehagligt som vi helst av allt undviker att utsätta oss för.
om vi inte måste så går vi nästan inte ut alls.
vi har blivit såna där som föredrar att gå inne i konstgjort klimat som anpassar sig helt och hållet till våra behov. vi har glömt att det faktiskt är vi som ska anpassa oss..
när blev vi så tråkiga och bekväma av oss?
vart tog barnasinnet och äventyrs/friluftsglädjen vägen?
EM
ikväll sätter handbollsem igång...
först ut är sverige -island.
Som den patriot man ändå är kan man inte låta bli att hoppas lite på att vår glansperiod nu kanske är tillbaka, eller att man nu i alla fall lyckas såpass väl att vi kvalar in till OS i Peking i sommar.
Det känns ändå som att generationsskiftet nu bör vara över. de flesta av de "unga" spelare som tog över efter Bengan boys är nu lite mognare och har fått mer rutin. Och laget och Ingemar Linell bör vara samkörda vid det här laget tycker man.
För att nå Peking krävs det att man slutar som sämst en 5-e eller 6-e plats och för att komma överhuvudtaget såpass långt måste de vara bland de tre bästa lagen i gruppen.
nu består ju i och för sig gruppen bara av fyra lag så man tycker ju att det inte borde vara så svårt. men de tre andra lagen är inga lag att se ner på, frankrike, slovakien och island. sverige har vid flera tillfällen förlorat mot frankrike. även under glansperioden med bengan boys förlorade man en finalmatch mot just denna stornation..
men hjärtat hoppas i alla fall nu på Sverige, att vi ska komma igen och visa hur bra vi faktiskt är!
Heja Sverige!!!
längesedan sist
nu har det varit tyst riktigt länge här...
förutom att undertecknad varit bortrest samt saknat tillgång till Internet till och från är väl kanske inte en giltig orsak men det är den bästa ursäkten tillgänglig för tillfället.
det blev ingen nyårskrönika eller summering av det gångna året. istället kommer nu lite förhoppningar och tankar om det nya året!
lite svårt att inse just nu att det faktiskt är ett nytt år.. hjärnan tänker fortfarande 2007. Hur lång är en normal anpassningsperiod för medelsvenssons hjärna egentligen? har vissa redan ställt om sig 1 januari eller tar det en månad att inse att man måste sluta skriva 2007 när man ska skriva dagens datum?
hur räknade dom egentligen när de bestämde att det var för 2008 år sedan grabben i krubban föddes? för tydligen så stämmer ju inte de där uträkningarna alls.. även om det nu kanske är 2048 och inte år 2008 så får man i alla fall hoppas på att det blir ett bra år, ett år att växa på, ett år att glädjas åt, ett år med många fina minnen att se tillbaka på..
jag vet att mitt 2008 redan har börjat bra i alla fall..
