jag är en snäll flicka.. vill jag tro iaf, jag har fått höra att jag är en bra tjej... en sån som man inte bara släpar hem för natten..
men är jag verkligen någon bra tjej när jag konstant verkar falla för dåliga killar?

t.om de dåliga killarna varnar mig för dem, säger att jag nog inte borde träffa någon som dem..
o visst har de rätt, jag gör bara mig själv ledsen i längden..
jag verkar tro att jag skulle kunna hantera att bli utnyttjad och utnyttja tillbaka, men lurar jag inte bara mig själv i längden? alla som känner mig vet att jag är en fruktansvärt emotionell person så varför inbillar jag mig att jag skulle kunna göra något utan att blanda in känslor i det hela?..

har vi tjejer verkligen rätt att säga att killar är svin när vi medvetet ger oss i kast med killar som helt uppenbart bara vill en sak? när de t.om berättar det för oss, varför tror vi att vi kan ändra på dem? varför gör man saker som man vet kommer vara dåliga för en själv?

vad är det som lockar så mycket med någon som helt klart inte vill ha en? eller vill ha och vill ha, vill ha en relation med dig.. man övertygar sig själv om att man inte vill ha något seriöst med denne kille, att man vill precis samma sak som honom... men om så vore saken skulle man inte sitta sen och älta varför killen inte hört av sig, man skulle inte sitta och prata om honom med sina tjejkompisar och diskutera varför han gjorde si eller så... man skulle definitivt inte snacka skit om de andra tjejerna han drar hem.. för då är något fel, då bryr man sig mer än vad man lurat sig själv till att tro..

snälla flickor gillar stygga pojkar, men är vi "snälla flickor" så snälla egentligen, och är de "stygga pojkarna" så stygga? det är ju de som varit ärliga med sina avsikter och inte vi....

hur kan man känna sig som den mest ensamma människan i världen när man ändå vet att det finns så många som älskar en?

känns som att jag drunknar.. i mina egna tankar.. i mitt eget sätt att vara..
känner mig kvävd, känns som att jag bara vill slå rakt ut, hitta lite avstånd... till mig själv och till alla andra..
vill få perspektiv.. men perspektiv på vad?

är mardrömmarna verkligen en hint om att det är något som inte står rätt till? eller är det bara fånig inbillning?
ska man gå bara efter hur man känner, eller ska man tänka på hur man borde känna? ska man låtsas vara glad även om det gör ont? tjänar man på i längden att bara låta bli att vara ledsen även om det känns som att man borde vara det?
är det okej att förtränga sina känslor ibland och bara köra på?
finns det någon som är lycklig jämt? och isf hur bär den sig åt?
vill jag verkligen vara glad jämt, eller vill jag vara ledsen och må dåligt? är det jag själv som framkallar de här känslorna hos mig?

insvept i ett mörker, vill glömma det som hänt, finner inga svar, på frågorna jag har...

ligger i min säng, tänker på det, ingenting är som förut....

det var då ett himla tjat om denna jädrans carola o hennes skönhet o odjuren i Lordi.. ja jag har fattat nu carola är superproffsig och jättevacker, men vafan spelar det för roll när låten är tråkig som in i helvete..
ni får verkligen ta och ursäkta mitt språk idag, men jag tänker inte spara på orden..

är så sjukt trött på allt tjat om schlagern o vilken låt som passar bäst o vilken som står sig bäst i konkurrensen, rösta på det bidrag du själv tycker är bäst, lägg ner taktikröstningen!
om man taktikröstar är man ju faktiskt inte intresserad av schlagern egentligen, för det ska ju vara musiken som räknas... o är man inte intresserad kan man  lika gärna låta bli att titta!

jag ska titta ikväll, o jag ska gnälla på alla bidrag för allt vad min mun förmår, för det är en del av charmen, att sitta o snacka skit om alla andra bidrag, men jag tänker inte taktikrösta eller sitta och hålla benhårt på sverige, norge eller danmark bara för sakens skull, om jag röstar så gör jag det för att jag tycker att ett bidrag var värt det, att det var tillräckligt bra helt enkelt... ojoj nu slog jag till med en riktig Koller-mening,.. tror att han skulle varit stolt över mig nu hehe..

ha en bra schlagerkväll, men kom inte o gnäll hos mig sen när Carola förlorar, för musikpatriot är jag ej!

e så trött på att bara bli betraktad som en kropp... jag är mer än schyssta bröst, en vältränad mage och klämgo rumpa... det här låter egocentriskt men känner att jag nu fått höra en gång för mkt hur sexig jag är av någon som bara vill en sak med mig..

hur tror ni killar att det känns att bli betraktad som bara en snygg utsidag? att få veta att man bara är ett skal, en fräsch förpackning utan innehåll?

när någon säger: hur kan någon som ser ut som du vara singel?, men sen själv förklarar efter att man utbytt saliv att den inte vill ha någon relation med en så mår man inte så himla bra..
det är som att få kastat på sig att den person man är inte duger... visst är det kul att höra att man ser bra ut, men vad hjälper det när folk tycks tro att man därmed automatiskt har lätt för relationer? eller att det är okej att utnyttja folk som har utseendet med sig för att de ändå får det de vill ha bara de vill ha det tillräckligt mkt... sorry världen funkar inte så!

sluta behandla varandra som objekt, alla är känslovarelser hur lite vi än vill erkänna det o jag är ledsen men nästa gång jag får höra hur sexig eller het jag är kommer jag inte ta det på något bra sätt, kommer bara bli besviken över att ni inte kom på nåt bättre att säga...

jag o hinderbanelöpharna Nico och Janna...
teamet som regerade!

det sista man är dagen efter är nytig i sina matvanor.. varför längtar man så himla mycket efter det som ju egentligen är det sista som man borde äta?
pommes, pizza, kebab mmmm... flötig mat är nog det godaste som finns när man känner sig lagom seg och dryg i kroppen.. sitter just nu jämte en pizza som ångar fett i ansiktet på mig, och jag njuter i fulla drag...

jag är ju inte ens en sån som mår dåligt dagen efter, men gud vad svag jag är för pizza, i vanliga fall kanske pizza är lite smågott, men inget som jag brukar köpa när jag bara ska äta. Dagen efter dock finns det oftast inget annat i mina tankar än denna gudomliga rundel med ost och tomat och tillbehör, det vattnas i munnen på mig o hjärnan blir helt stirrig...

bakiskäk borde inte kallas snabbmat eller förknippas med hamburgerhak o liknande, det är en helt egen kategori för sig... borde öppna en restaurangkedja som specialiserar sig på sagen efter mat.. skulle tjäna multum på det!

har fått stränga order om att jag ska knipa igen... inte för att nån är elak eller arg på mig, utan för att jag tappat rösten.. det hände mitt i en mening är vi satt ute och pratade i solskenet, helt utan förvarning...
nu måste jag vara tyst tills den kommer tillbaka, om jag inte vill skada rösten permanent.

detta har skapat vissa utmaningar för mig, när det gäller hur man ska kommunicera med omvärlden.. med kompisar är det mest kul och de andra gör sitt bästa för att hjälpa mig när jag tecknar o skriver o gestikulerar, men det är ändå lite frustrerande...
men det värsta av allt är när jag kommer utanför skolan, och jag inte har någon med mig som ska prata åt mig.. att få folk att förstå vad jag vill är ett rent helvete..

tänk dig att folk stirrar på dig som om du vore efterbliven när du går i affären, att de bara tittar på dig utan att förstå alls vad du vill. bara att gå till posten och försöka hämta ut ett paket idag var för mig ett helt företag, var tvungen att fundera ut först hur jag skulle få personen på pressbyrån att förstå att jag ville ha ett paket, sen skulle jag förklara vilket..

jag har fått en helt annan förståelse för hur döva och stumma har det, o nu har ju jag inte ens problem med hörseln, jag förstår ju de som talar med mig, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att inte förstå sin omgivning...

alla borde få grundläggande kunskaper i teckenspråk i skolan...

det är diskriminerande att inte ens kunna göra sig förstådd i sitt eget hemland, man ska inte behöva känna sig idiotförklarad eller vara rädd eller nervös för att gå ut och göra sånt som vi andra tar för givet..

läste en sak idag som jag tyckte stämde så bra in på mig då jag la in den på min hemsida för länge länge sen.. men när jag läste den nu kom jag fram till att det inte är jag längre...

Jag köpte en Ros,
en för varje tår.
Jag köpte en Ros,
för sommar, höst, vinter och vår.
Jag köpte en Ros,
För dig och mig.
Jag köpte en Ros,
för dig och din nya tjej.
Jag köpte en Ros,
För lusten och nöden.
Jag köpte en Ros,
för livet och döden.
Jag strödde dessa Rosor runt sängen min,
men i handen intill hjärtat höll jag min och din....
Jag stängde mina ögon och lade mig ner,
för att aldrig någonsin vakna mer..........

Man kan inte stänga av sina känslor och leva i en dvala för alltid.. förr eller senare vaknar man igen, o man kan inte leva på minnen, man måste skapa nya..

(läs mellan raderna och ta den inte bokstavligt, OBS det är inte en självmordsdikt som vissa tycks tro)

sjukdom kommer alltid när den är som olägligast.. aldrig när man inte har nåt speciellt för sig, utan alltid när man ska nånstans eller har något viktigt att göra. som t.ex en tenta eller att man ska resa bort..
först intalar man sig att man inte är sjuk på riktigt, att det bara är inbillning, kanske lite huvudvärk eller att det bara helt enkelt är kallt ute och det är därför man fryser..

sen känner man yrseln komma, o man blir helt igentäppt i huvudet.. det slår lock för öronen o näsan rinner oavbrutet. det är då det är dags att bädda ner sig, för oavsett hur gärna man vill vara frisk o bara fortsätta på samma spår som innan blir man det inte om man inte vilar..
men hur jobbigt e det inte att ligga mellan svettiga lakan o känna hur man blir röd i ansiktet o huden hettar (dvs när det är av fel anledning!) ?

det känns som att alla baciller på nåt sätt känner på sig när man har något planerat, att de och virusen gått samman enbart för att jävlas med oss människor... usch säger jag bara! jag skall uppfinna ett vaccin en dag som gör mig immun mot oläglig sjukdom.. sen om jag tvunget måste bli sjuk på nåt lov eller liknande när jag ändå bara ligger hemma o drar må så bli... men snäääällla! låt mig bli frisk tills imorgon!
så lovar jag att sluta ta c-vitamin för att hålla mig frisk!