där galgen hänger, där hänger även minnet
löven gulnar, träden vissnar
även fotot och brevet gulnar
men galgen hänger kvar, likså minnet
en påse som legat alldeles för länge, undanstoppad längst bak i garderoben
kläder som aldrig blir använda
det är privat, allt för privat
randigt med små ränder, och en annan plats med stora, breda ränder
en sömn så behaglig att man aldrig ville se den sluta
men det gjorde den
även där finns brevet kvar, och tejpen
pennor som aldrig igen blir använda
det är privat, alldeles för privat
länge
nu har det varit tyst i den här bloggen länge.... riktigt länge till och med...
varför?
jo, för att bloggens ägare inte har haft något att säga, inget konkret att sätta på pränt, inga ord som var tvungna att rensas ut ur skallen..
och när bloggens ägare inte har något att säga då säger inte heller bloggen något..
för det här är inte den typen av smörja som bara skrivs för skrivandets skull, för att det skall finnas något att läsa.. här skrivs det något när det känns som att det behövs skrivas, något som verkligen måste fram eller som författaren måste få ur sig för att systemet ska fungera...
och författaren tänker inte börja skriva bara för att det SKA skrivas ofta (vilket iofs är bra, att uppdatera ofta dvs), men ist för att skriva massa skit så känns det som att det hellre kan vara tyst här och få text med lite mer kvalitet, lite mer funderingar bakom ist för bara ett vanligt "hej bloggen idag var ja me J o handlde o jag har köpt en massa bla bla bla bla bla"... ni förstår poängen kanske?
vem som helst kan skriva en dagboksblogg..... och det här är inte en dagbok... det är en reflektionsblogg, även om reflektionerna ibland kan vara lite vä privata...
varför?
jo, för att bloggens ägare inte har haft något att säga, inget konkret att sätta på pränt, inga ord som var tvungna att rensas ut ur skallen..
och när bloggens ägare inte har något att säga då säger inte heller bloggen något..
för det här är inte den typen av smörja som bara skrivs för skrivandets skull, för att det skall finnas något att läsa.. här skrivs det något när det känns som att det behövs skrivas, något som verkligen måste fram eller som författaren måste få ur sig för att systemet ska fungera...
och författaren tänker inte börja skriva bara för att det SKA skrivas ofta (vilket iofs är bra, att uppdatera ofta dvs), men ist för att skriva massa skit så känns det som att det hellre kan vara tyst här och få text med lite mer kvalitet, lite mer funderingar bakom ist för bara ett vanligt "hej bloggen idag var ja me J o handlde o jag har köpt en massa bla bla bla bla bla"... ni förstår poängen kanske?
vem som helst kan skriva en dagboksblogg..... och det här är inte en dagbok... det är en reflektionsblogg, även om reflektionerna ibland kan vara lite vä privata...
fördomar
ni vet hur man ibland kan förutsätta att folk är på ett visst sätt utan att känna dem eller ens ha pratat med dem?
tex när man står i kassan och en kvinna från asien kommer fram med alla sina barn, man pratar extra långsamt för att hon ska förstå... för av någon konstig anledning har man redan bestämt i sitt huvud att hon är en sån där som någon sorglig man hämtat hem från thailand.... varför gör man så?
hon skulle lika gärna kunna vara en högutbildad läkare född i Sverige
eller att en blondin automatiskt är korkad bara för att hon är söt och verkar bry sig om sitt utseende.. det måste ju finnas minst lika många dumma brunetter som blondiner? intelligens kan väl inte ha något med hårfärg att göra?..
det är ganska läskigt och fruktansvärt hur mycket vi förutsätter utan att egentligen vara medvetna om det. som att tjejer automatiskt måste gilla söta saker (inte nödvändigtvis mat o godis utan nallar och filmer och bebisar)... det finns ju kvinnor som inte har modersinstinkter för fem öre, medan det finns killar som smälter när de ser ett litet barn.
samma sak med alla de där hårda rockkillarna som ser så farliga ut... oftast är det de snälla killarna, de där som man faktiskt inte behöver vara rädd för.. riktiga mjukisar.. för trots att musiken låter hård är texterna djupa, man kan inte vara hård som en sten om man gillar sån musik...
varför fungerar hjärnan sådär? den är lite för effektiv när det gäller associationer och dra slutsatser av erfarenhet ibland... vid vissa tillf'ällen hade det nog varit nyttigt för oss att vara lite mer trögtänkta
tex när man står i kassan och en kvinna från asien kommer fram med alla sina barn, man pratar extra långsamt för att hon ska förstå... för av någon konstig anledning har man redan bestämt i sitt huvud att hon är en sån där som någon sorglig man hämtat hem från thailand.... varför gör man så?
hon skulle lika gärna kunna vara en högutbildad läkare född i Sverige
eller att en blondin automatiskt är korkad bara för att hon är söt och verkar bry sig om sitt utseende.. det måste ju finnas minst lika många dumma brunetter som blondiner? intelligens kan väl inte ha något med hårfärg att göra?..
det är ganska läskigt och fruktansvärt hur mycket vi förutsätter utan att egentligen vara medvetna om det. som att tjejer automatiskt måste gilla söta saker (inte nödvändigtvis mat o godis utan nallar och filmer och bebisar)... det finns ju kvinnor som inte har modersinstinkter för fem öre, medan det finns killar som smälter när de ser ett litet barn.
samma sak med alla de där hårda rockkillarna som ser så farliga ut... oftast är det de snälla killarna, de där som man faktiskt inte behöver vara rädd för.. riktiga mjukisar.. för trots att musiken låter hård är texterna djupa, man kan inte vara hård som en sten om man gillar sån musik...
varför fungerar hjärnan sådär? den är lite för effektiv när det gäller associationer och dra slutsatser av erfarenhet ibland... vid vissa tillf'ällen hade det nog varit nyttigt för oss att vara lite mer trögtänkta
nollor
nollning är ett sånt där ytterst intressant extremt studentikost fenomen.
under 1-2 veckors tid blir tusentals nya studenter i hela landet lotsade in i studentlivet... men på vilket sätt då? lär vi dem hur de ska studera och vilken kurslitteratur de bör köpa? näääää, vi lär dem vilka krogar som är bäst, vilken öl som är billigast och var raggen är lättast..
vi sätter färgade band i pannan på dem där vi skriver deras namn och klass, så att de om de nu skulle supa bort sig i röran när de väl blir hittade återlämnas till sina ägare, dvs deras faddrar.
nollornas favoritsysselsättning är näst efter att hälla i sig kopiösa mängder öl, att imponera på sina faddrar med diverse (kan tyckas småkorkade) metoder så som fjäsk, upptåg och hyllningar. men allra roligast är det att ragga!
vad nollorna i fyllan och villan tycks glömma bort är att det kanske inte alltid är lämpligt att gå en bortamatch med en klasskompis eftersom man ska spendera de närmsta åren med dessa personer och en olustig stämning kan infinna sig när personerna slutligen nyktrat till. för nyktrar till gör de inte innan tidigast någon vecka efter att de godkänts som ettor.
nollor gillar bäst att befinna sig i grupp, och då helst i grupp med de som har samma färg på banden och overallerna som de själva. hittar de någon grupp som inte har samma färg som de har måste denna grupp häcklas på alla tänkbara sätt. det mest populära är att driva med storleken på den andra gruppens körnsorgan och sexuella förmåga eller i de flesta fall oförmåga.. detta kan göras med hjälp av sång, dans och en hejdlöst massa skrikande..
det är egentligen som att vakta ett gäng dagisungar, bara att i detta fall blir barnen inte magsjuka och bajsar på sig, de blir hejdlöst skitfulla, sen bakis och så spyr de lite var helst de önskar...
trots alla dessa negativa saker är ju ändå nollningen ganska kul, om man kommer ihåg något av den dvs, annars kan man ju alltid bli fadder nästa år och ha kul åt hur mycket de nya nollorna gör bort sig...
för trots allt, skadegläde är den enda sanna glädjen!
under 1-2 veckors tid blir tusentals nya studenter i hela landet lotsade in i studentlivet... men på vilket sätt då? lär vi dem hur de ska studera och vilken kurslitteratur de bör köpa? näääää, vi lär dem vilka krogar som är bäst, vilken öl som är billigast och var raggen är lättast..
vi sätter färgade band i pannan på dem där vi skriver deras namn och klass, så att de om de nu skulle supa bort sig i röran när de väl blir hittade återlämnas till sina ägare, dvs deras faddrar.
nollornas favoritsysselsättning är näst efter att hälla i sig kopiösa mängder öl, att imponera på sina faddrar med diverse (kan tyckas småkorkade) metoder så som fjäsk, upptåg och hyllningar. men allra roligast är det att ragga!
vad nollorna i fyllan och villan tycks glömma bort är att det kanske inte alltid är lämpligt att gå en bortamatch med en klasskompis eftersom man ska spendera de närmsta åren med dessa personer och en olustig stämning kan infinna sig när personerna slutligen nyktrat till. för nyktrar till gör de inte innan tidigast någon vecka efter att de godkänts som ettor.
nollor gillar bäst att befinna sig i grupp, och då helst i grupp med de som har samma färg på banden och overallerna som de själva. hittar de någon grupp som inte har samma färg som de har måste denna grupp häcklas på alla tänkbara sätt. det mest populära är att driva med storleken på den andra gruppens körnsorgan och sexuella förmåga eller i de flesta fall oförmåga.. detta kan göras med hjälp av sång, dans och en hejdlöst massa skrikande..
det är egentligen som att vakta ett gäng dagisungar, bara att i detta fall blir barnen inte magsjuka och bajsar på sig, de blir hejdlöst skitfulla, sen bakis och så spyr de lite var helst de önskar...
trots alla dessa negativa saker är ju ändå nollningen ganska kul, om man kommer ihåg något av den dvs, annars kan man ju alltid bli fadder nästa år och ha kul åt hur mycket de nya nollorna gör bort sig...
för trots allt, skadegläde är den enda sanna glädjen!
