nu har det varit tyst i den här bloggen länge.... riktigt länge till och med...
varför?
jo, för att bloggens ägare inte har haft något att säga, inget konkret att sätta på pränt, inga ord som var tvungna att rensas ut ur skallen..
och när bloggens ägare inte har något att säga då säger inte heller bloggen något..

för det här är inte den typen av smörja som bara skrivs för skrivandets skull, för att det skall finnas något att läsa.. här skrivs det något när det känns som att det behövs skrivas, något som verkligen måste fram eller som författaren måste få ur sig för att systemet ska fungera...

och författaren tänker inte börja skriva bara för att det SKA skrivas ofta (vilket iofs är bra, att uppdatera ofta dvs), men ist för att skriva massa skit så känns det som att det hellre kan vara tyst här och få text med lite mer kvalitet, lite mer funderingar bakom ist för bara ett vanligt "hej bloggen idag var ja me J o handlde o jag har köpt en massa bla bla bla bla bla"... ni förstår poängen kanske?

vem som helst kan skriva en dagboksblogg..... och det här är inte en dagbok... det är en reflektionsblogg, även om reflektionerna ibland kan vara lite vä privata...