när man ligger där och blundar, och det man allra helst vill är att bara somna, det är då det aldrig funkar..
ju tröttare man är i det läget desto svårare verkar det bli.. och så stressar man upp sig själv mer och mer och ögonen blir rödsprängda o man får panik för att man är så trött.. och ändå kan man inte somna..

man har tusen tankar som virvlar runt i huvudet, de allra flesta handlar om vad klockan är och hur trött man kommer vara på morgonen om man inte somnar snart, har man ingen tid att passa nästa dag så spelar det kanske ingen större roll.. men ska man upp kl 7 och ha tenta kommer paniken.. hur ska det gå, varför kan jag inte somna, hur många timmar kommer jag att få sova om jag somnar inom fem minuter?

ju mer man tänker desto mer uppstressad blir man...

sen har vi de där kvällarna när man har ångest och ligger och oroar sig för allt... de där gångerna man bara vill somna för att slippa de där tankarna, de som gör en illamående och livrädd, såna där tvångstankar.. de är den värsta sorten..

nä då vill man bara blunda, somna och att de ska försvinna...

det svider, o aj nu petade jag mig själv i ögat igen... faaan att den aldrig ska fastna.. lr kanske nu, nej nästan joooo där kom den!

vad är det hon håller på med kanske ni undrar nu? jag sätter i linser *hihi*
det var faktiskt inte fullt så svårt som jag trodde att det skulle vara, det tog mig ca en kvart, känns som att man är en naturbegåvning på det här.. och nej det är inte "äkta" linser, jag har köpt färgade utan styrka för att jag fick en liten impuls att internetshoppa förra veckan hehe...

nu ser jag världen ur ett heeeelt annat perspektiv, klarblå himmel o vackra små fluffiga moln o hmmm, undrar varför allt blev så himla jätteblått på ena sidan?? aaaaj, linsen kanade!!!!

o nu har jag enormt blå ögon hahaha... men det känns förstås lite skumt att ha de här främmande kropparna i mina på mina ögon, fast jag antar att man vänjer sig.. så småningom.. jag hade dock bara tänkt vara lite rolig till fest =)

80-talsfest ikväll, jag ska vara nån form av pernilla wahlgren - look a like... fast med min egen touch på stilen förstås...

håll utkik efter liten tjej, med  STORT  fult hår!

ibland sitter det bara där, som en klump i halsen.. den där välbekanta känslan.. nästan litegrann som illamående.. det är gråten jag talar om...
när den väl kommer går den nästan aldrig att hejda, det är som att den har sitt eget liv. ibland vet man inte ens varför man gråter, plötsligt strilar bara tårarna nerför kinderna. vissa gråter mer än andra, kanske är det bra.. det påstås iaf att det ska vara bra att gråta mycket. antagligen har det med att göra att man inte ska hålla inne med känslor..

en del gråter under filmer, en del bara på begravningar, en del gråter aldrig.. jag som är en sådan som gråter nästan jämt har svårt att förstå hur det måste vara att leva utan att kunna visa sina känslor genom gråten..

ibland gråter man så man nästan kräks, man får svårt att andas, man blir hysterisk.. till sist gråter man bara för gråtens skull, man har glömt varför man började..

en del kan framkalla gråt bara genom att tänka på nåt sorgligt, en del kan stoppa sin gråt när de känner den komma.. att gråta inför människor som inte tycker om en har alltid känts som en svaghet för mig.. dock har jag aldrig kunnat råda över det.. och man känner sig så fruktansvärt utlämnad när man börjar gråta inför människor som man inte litar på eller känner sig trygg med..

tror inte på att man alltid ska stoppa gråten o försöka få den gråtande att skratta o bli glad igen, ibland måste man helt enkelt få gråta färdigt...

jag hatar jesper strömbäck... dum dum dum j*vla bok!!!
hur ska man egentligen kunna plugga in fem veckors arbete på en vecka?
ja det är klart att det inte är tänkt så, och det är inte så att jag varit lat. Men nu är det faktiskt så att jag inte lärt mig nåt alls på fyra veckors föreläsningar, detta har resulterat i att jag måste läsa in allt under tentaveckan, ingen drömsituation precis!

o just den där boken verkar aldrig ta slut, jag bara läser och läser och läser, men sidorna verkar föröka sig på nåt sätt... för varje sida jag läser tillkommer plötsligt två nya... i alla fall så känns det så.. *suck*

det är i såna här lägen man blir riktigt omotiverad till att plugga, men det är ett ont måste, för pluggar jag inte blir det omtenta som jag ändå måste plugga till.. vilket inte är sådär jättekul att ha hängande över sig under nästa kurs då man har en ny tenta att plugga till...

det är en ond cirkel som aldrig tar slut!

det betyder förlåt på ryska.. det finns många sätt att säga förlåt på.. och många språk.. men spelar det egentligen någon roll hur man säger förlåt?
vissa tycker det.. jag skulle vilja påstå att det inte spelar någon roll hur man säger det, bara man menar det.. o ännu viktigare är kanske att sedan visa att man menat det..
att man förstår varför man säger förlåt, för att man verkligen ångrar det man gjort och har för avsikt att aldrig låta det hända igen... inte bara för att bli förlåten o komma undan..

alltför många säger förlåt för att bli av med sina skuldkänslor, för att lätta sitt samvete, inte för att de ångrar det de gjort..
och det är helt fel anledning.. hur kan man förlåta någon som inte ångrar sina handlingar?
att man har skuldkänslor betyder att något är fel.. ännu värre är väl de som säger förlåt för att de tycker det är jobbigt att någon är arg eller ledsen på dem.. de som inte har någon direkt moral eller samvete...

de kommer aldrig lära sig den sanna betydelsen av ordet förlåt... och varför man måste förtjäna att bli förlåten..

kasta inte ur dig en ursäkt om du inte menar den... för då är den inte värd nåt

om någon håller föredrag för länge och drar över tiden, är det då rätt att avbryta denne?
JA! - tycker jag iaf, så länge som man gör det på ett schysst sätt, som jag tex gjorde idag hehe... började applådera efter att gruppen svarat på en fråga från publiken, detta satte igång alla andras applåder vilket ledde till att läraren tog föredraget som avslutat... en geniblixt av mig anser jag..

varför har man tentor egentligen? jo klart att det måste finnas nåt sätt att mäta vad man lärt sig, men vissa kan mycket mycket mer än vad de visar på tentor.. det finns folk som ständigt underpresterar när det är dags för tentamen.. kan bero på nervositet, att man inte förstår frågans formulering och mycket annat.
det måste finnas något bättre sätt att mäta kunskap.. om jag bara kunde komma på nåt bra, inte för att jag tycker att det är helt fel med tentor, men man kanske inte måste ha det som avslutningsmoment på varje kurs?

seminarier är ganska bra, vilket vi nu haft två st, eller egentligen fler seminarier, men det har varit två olika moment som betygsatts under dem.. en artikel och en sammanfattning, det tyckte jag var ett oerhört bra sätt att visa att man faktiskt läst och förstått det som står i boken.. för en del som skriver bra på tentor vet faktiskt inte vad det är de skriver, de skriver bara rakt av det som de läst i böckerna...

eller så är det jag som bara försöker bota min tentaångest inför nästa vecka med detta inlägg, det lär vi ju märka..

som om man inte redan hade nog med räkningar att betala, så dimper det ner en till i brevlådan sådär underbart lägligt när jag äääntligen trodde att jag hade lite pengar över.. usch!
detta var tydligen någon gammal olycksfallsförsäkring som behöver förnyas, jag tänker dock inte betala den..

ska gå till ett annat försäkringsbolag imorgon efter skolan (efter vi firat Janna) och ansöka om en annan försäkring, borde ju faktiskt ta och skaffa mig en ordentlig hemförsäkring också när jag tänker efter..
tycker att vissa försäkringar borde vara gratis för oss stackars studenter under 25 år.. vi är ju inte direkt gjorda av pengar om man säger så..

har aldrig tänkt på innan att det var så himla mycket saker att betala och tänka på när man flyttar hemifrån, mycket mer komplicerat än vad man kan tro..
jajja, ideologipresentation imorrn, kommer bli flummigare än hela sextio-talet samlat!

huuuur kan björn kellman o rednex bli bättre placerade än günther??
deras låtar var helt åt helvete ju!
och varför gör rednax comeback när det inte låter eller är rednex egentligen? det enda som finns kvar är ju annicka... usch usch... finns inga gränser för besvikelsen!

sen känns det som att både carola och björn gick vidare pga sina namn och inte för att de hade bra låtar, för det hade de verkligen inte..

ska rösta på roger pontare ikväll i andra chansen, han må se ut som iskungen, men mannen kan sjunga, vilken artist!

okej kanske skumt att bli upprörd över melodifestivalen tycker ni?
men hallåååå! om ni hade älskat günther lika mkt som jag hade ni oxå känt samma djupa hemska ångest som jag...

rösta på låten och inte på namnet!

var så rädd häromdagen när jag fick höra om attentatet på Landvetter flygplats.. gjorde ont i magen när jag tänker på att min pappa var där, i baren bara några meter från där "bomben" placerades..
vem ger någon rätten att gå in och göra sådär och sätta andras nära och kära i fara?

blir lite rädd när jag tänker på att pappa måste tillbaka dit, har kommit att tänka på hur mycket som kan hända och gå fel när man jobbar på en flygplats..

varför begår folk brott?
hur är man som människa om man medvetet skadar någon annan?
har terrorister inget samvete alls?

kan inte riktigt tro på att det finns människor som inte bryr sig om nåt alls.. det måste gå att nå dem på nåt sätt, men hur?

var rädda om era nära och kära, ni vet aldrig hur länge ni får ha dem kvar.. ta tillvara på varje tillfälle o berätta ofta för dem att ni älskar dem!

fann mig helt plötsligt sakna "min tjej" väldigt mkt.. nu pratar jag inte i flickvänstermer utan om min lilla gumma som befinner sig tusentals mil bort..
såg ett avsnitt av beverly hills på TV idag, det är avsnittet då de tar examen.. kom att tänka på min studentexamen.. den bitterljuva känslan, alla tårar alla glada rop.. tiden går så fort ibland.. tänker på alla de där människorna som jag inte träffar längre, o de som man trodde man skulle vara kompis med för alltid, men som kanske försvann snabbare än man hann tänka..

riktiga vänner är svåra att hitta.. har några få som jag kan räkna som äkta vänner och ni är verkligen guld värda.. jag har hellre tre riktiga vänner än en bunt med folk som jag visserligen har kul med men inte känner mig helt trygg tillsammans med...

just nu känns det ganska jobbigt att vara borta från er..
sen finns det de som man tror  man kan prata med och lita på som sedan sticker kniven i ryggen på en..
ibland säger en lögn mkt mer om en person än alla sanningar den någonsin uttalat innan..
borde kanske inte känna mig sviken, men jag gör det.. känns som ett det var ett väldigt falskt uttalande och en fejkad medkänsla från den personen..

tösen min, önskar att du var här hos mig.. inte för att prata om saken men allt brukar på nåt sätt bara kännas lite lättare när du kramar mig o tröstar mig... vilket du nog fått göra lite för många ggr känns det som..

äkta vänner är de som älskar dig även när du är på din allra lägsta nivå...

det är verkligen sant att man presterar bättre under viss stress.. gick upp kl tio i sju idag för att skriva en sammanfattning av ett kapitel som jag ska ha seminarie på kl 9.. o shit va det gick undan.. igår kunde jag inte för alla pengar i världen motivera mig själv till att sitta ner o ens påbörja uppgiften..

men nu när jag gick upp kände jag mig äckligt pigg och motiverad och rapp i fingrarna o hjärnan hade haft chansen att processera informationen jag tuggade i mig igår kväll.. fast iofs, hade jag börjat i tid till exempel före helgen så hade jag ju faktiskt inte behövt stressa alls..

varför skjuter man upp saker till in i det sista?
har en viss förmåga att nästan alltid göra det, trots att man varje gång säger: nästa gång ska jag verkligen börja i tid så att jag slipper stressa..

men varför tycka illa om stressen om den nu är så bra för skaparprocessen o det kreativa i oss? hmm.. ja det tål att tänkas på...

ska nog sätta mig ner o fundera över det en kvart.. eller så ska jag sova lite till innan skolan börjar.. *hehe*

ja för att följa upp det här med äckligheter... satt i soffan igår o filosoferade med pojkarna små... himla intressanta bakfyllediskussioner man kan hamna i alltså..

kom in på inlägget jag skrev sist o då kom jag osökt att tänka på mundiarré och ordbajseri.. vissa människor använder så himla stora ord, o en del använder bara för många ord.. jag lider nog litegrann av mundiarré tror jag.. för jag har en förmåga att prata alldeles för mkt och lyssna alldeles för lite.. men men man får ta det onda med det goda, jag lyssnar iaf för det mesta om det är något viktigt som sägs..

hade en lärare en gång som kunde stå hela timmar och bara ordbajsa, inte undra på att man somnade.. sen finns de ju de som aldrig kommer till punkt, de som aldrig kan få fram vad det är som de försöker säga, det är kanske inte heller det mysigaste.. såna drygheter kan verkligen gå mig på nerverna ibland.. en del människor använder ord och uttryck som är så stora och komplexa att de inte själva vet vad de pratar om ibland, de går vilse bland alla ord och tappar bort sig.

det är en konst att kunna prata och skriva enkelt... en konst som jag hoppas att jag bemästrat (klarat av) under detta inlägg...

varför äcklar så mkt saker oss människor egentligen? o varför är det så tabu att prata om avföring..?
alla vågar erkänna att de varit på toaletten och kissat, men nästan ingen vågar säga att den är bajsnödig lr har diarré..

varför ska det vara så svårt att bara säga: "fan vilken rännskita jag har" ?
och varför tappar man matlusten när folk börjar diskutera anala företeelser? jag menar så himla farligt är det ju inte..

har en kompis som brukar ringa när hon har tråkigt på toaletten o sitter o "klämmer lakritsbåtar", tycker faktiskt inte att det är en så stor grej...  lr är det bara jag som är äcklig för att jag inte uppfattar det som äckligt?

gaser stör mig inte nåt vidare heller, okej kanske inte är så mysigt med fislukt, men att prata om det skadar ju ingen? o varför i hela friden är tjejer så livrädda för att rapa? det är NATURLIGT! känner man att man behöver rapa så gör det för allt i världen..

näää lite gaser har aldrig skadat någon ;)