så var man ett år äldre
man ville ha det största och bästa kalaset. Inget fick gå fel och vädret var jätteviktigt!
Och nu? vädret är skitsamma, och att planera är lite för ambitiöst.. man gör det som faller en in, vilket oftast bara resulterar i en middag, lite fika eller utgång med polarna på kvällen.
när man var sådär liten var födelsedagar nåt som man längtade efter, nåt som var riktigt kul. o det verkade så himla långt till nästa födelsedag jämt, alldeles för långt, ett år kändes som tio. nu går åren så snabbt att man knappt hinner blinka innan man fyller år igen.
hur kommer det då bli när man är upp emot femtio? kommer man bry sig alls om att man fyller år?
varför firar vi överhuvudtaget födelsedagar?
är det något att vara stolt över, en bedrift?
borde väl vara våra stackars morsor som firas på den dagen ist, det är de som åstadkommit bedriften... pressat ut en fyrakilos melon under oerhörd smärta...
kanske firar man att man överlevt ett år till?
isf är det det som jag firar... att jag fixat mig igenom det senaste året, för det hra varit en bedrift...
hurra för mig, för att jag fortfarande står här, skriver här
än en gång
Det hände igen
Än en gång stod hon ensam kvar
Det hände igen
Än en gång var tilliten borta
Tre av fyra eller fyra av fyra,
Spelade det egentligen någon roll?
Det hade hänt igen, det som hon så länge fruktat
Det fortsätter att hända
Gång på gång på gång
För närheten betyder inte det den en gång gjorde
Bara för henne, men inte för någon annan, inte för den det borde betytt något för
rädsla
man ser sidor, mörka sidor som man inte vill kännas vid, man litar inte på sig själv
vill helst inte bli lämnad själv
de där sidorna lockar fram det värsta hos en, suger musten ur en... tar bort precis all livslust och all glädje som finns eller har funnits tidigare...
såna sidor är farliga
det kan vara väldigt obehagligt att inse att man har en så destruktiv sida, ibland självdestruktiv, men ibland måste man inse det innan man kan göra något åt det... för annars kan det vara för sent
saknad vs längtan
"när jag saknar någon så längtar jag efter den personen, jag tänker på den alldeles för mkt, jag tänker bara bra saker om den personen. men det är inte någon skön känsla som jag får i kroppen direkt, det känns liksom ledsamt på något sätt. det känns ända nere i magen och jag blir sorgsen.
jag undrar vad den personen gör nu, saknar den mig? tänker den på mig så som jag tänker på den.."
men vad är det egentligen för skillnad mellan att sakna någon/något och att längta efter den/det?
finns det någon skillnad alls?
om man rent retoriskt ska lägga fram några skillnader så skulle man kunna säga att saknad är något negativt och att längtan är positivt.
När man saknar något är det oftast för att det är långt borta eller är otilgängligt, något man inte kan få, medan längtan är en mer positiv känsla.
För det mesta när man säger att man längtar efter sommaren så betyder det att den är nära o man är glad o att man knappt kan bärga sig tills den kommer, man är sprickfärdig av förväntan. Men saknar man sommaren har den förmodligen nyss varit och det är långt kvar tills den kommer tillbaka, det hela sägs med en viss melankoli...
så med det här vill undertecknad nog mest bara förtydliga att det finns någon som jag både saknar och längtar efter... just för att det var längesen vi sågs och det är med viss sorg men snart får undertecknad träffa den igen och trots sorgen är det något undertecknad i skrivande stund ser fram emot...
kiss i sängen o ha de bra
Det här med att kissa verkar inte följa några naturlagar alls trots att det om något borde göra det.Ibland kissar man fastän man inte är kissnödig, ibland går det inte att kissa fastän det känns som att det trycker på som fan.Och ibland kan man inte sluta kissa.
Man kanske just har kissat innan man gått och lagt sig, man ligger en kvart läser lite och ska precis släcka lampan, NÄR! just det ja kissnödigkänslan infinner sig!Hur sjutton kan det gå till egentligen?! teoretiskt sett borde det inte finnas något kvar..vissa nätter kan man sova hela natten utan att behöva gå upp och kissa, medan andra nätter är mycket jobbigare. Man kan behöva gå upp en eller kanske till och med två eller tre gånger... blåsan är nyckfull!
Och sen det här med urinprover, vem kom på att man skulle ta morgonurinet egentligen?
Halllååååå? hur troligt är det att man kommer komma ihåg att man ska pissa i en burk det första man gör på morgonen när man är yrvaken o vansinnigt kissnödig eftersom man förhoppningsvis har fått sova hela natten lång.. varför ska det just vara morgonurin? kan inte bakterierna bara bestämma sig för att vara lika frodiga och pigga mitt på eftermiddagen när man faktiskt har lite koll och hjärnan har kopplat på sig?
nä för kisset måste krångla, det bara är så.... tänk på den gamla goda tiden då man hade blöja o mamma bytte på en... det var grejer det! puder fick man på rumpan oxå... mumma!
förbannat
finns inte så mycket mer att säga än så, det är tomt, ensamt och för jävligt utan dig...
vill inte vara själv...
kärlek
en känsla kan ta över allt..
kan få dig att försumma din omgivning, ditt jobb, dina vanor...
när någon sen försöker ta bort den känslan från dig är du beredd att göra nästan vad som helst för att få behålla den, du kan gå genom eld och vatten, över glödande kol, slåss med en hel armé...
inte konstigt att förälskelse går att jämföra och likställa med en psykos...
är det verkligen värt det hela?
vill tro att det är det...
men samtidigt finns det inget som kan få en person att må så dåligt som kärlek.... som kan få en person att känna en så total hopplöshet...
