såhär stod det att läsa om saknad i oliveira.blogg.se i höstas :

"när jag saknar någon så längtar jag efter den personen, jag tänker på den alldeles för mkt, jag tänker bara bra saker om den personen. men det är inte någon skön känsla som jag får i kroppen direkt, det känns liksom ledsamt på något sätt. det känns ända nere i magen och jag blir sorgsen.
jag undrar vad den personen gör nu, saknar den mig? tänker den på mig så som jag tänker på den.."

men vad är det egentligen för skillnad mellan att sakna någon/något och att längta efter den/det?
finns det någon skillnad alls?

om man rent retoriskt ska lägga fram några skillnader så skulle man kunna säga att saknad är något negativt och att längtan är positivt.
När man saknar något är det oftast för att det är långt borta eller är otilgängligt, något man inte kan få, medan längtan är en mer positiv känsla.

För det mesta när man säger att man längtar efter sommaren så betyder det att den är nära o man är glad o att man knappt kan bärga sig tills den kommer, man är sprickfärdig av förväntan. Men saknar man sommaren har den förmodligen nyss varit och det är långt kvar tills den kommer tillbaka, det hela sägs med en viss melankoli...

så med det här vill undertecknad nog mest bara förtydliga att det finns någon som jag både saknar och längtar efter... just för att det var längesen vi sågs och det är med viss sorg men snart får undertecknad träffa den igen och trots sorgen är det något undertecknad i skrivande stund ser fram emot...