sådär uppsnofsad var man på juldagen... (lägger upp en bild på begäran för att folk tjatar så, var nöjda!)

julen är inne på sin sista dag, sin sista timme till och med. o vad har man åstadkommit? inte så mycket... vi har vräkt i oss julmat och varit själviska och öppnat en massa jävla presenter. till vilken nytta? firar man inte jul till åminnelse av jesu födelse? han kom väl för att rädda människan från sitt fördärv. nu har vi gjort hans högtid till ett enda stort fördärv... julen är inte vad den borde vara.
jag är inte ens kristen, men jag är så sjukt jävla trött på denna kommersialism som råder...

dagens jul är en jul påhittad av coca cola company för att tjäna mer pengar och göra folk korrupta o förstöra barns tänder och matvanor.. går inte en minut på tv utan att någon tv-kanal visar coca cola reklam under jul.

och sen har vi jultomten, sankt nicolaus.... som om han är nåt helgon nuförtiden... titta bara på hur han ser ut! han skulle kunna vara en levande reklampelare för systembolaget!
röd alkisnäsa och skrattar hela tiden och tränger sig på hos främlingar. kolla sen in hans ölmage, en sån kagge får man inte utan anledning.

jag önskar verkligen att världen automatiskt blev en bättre plats bara för att det är jul, med frid på jorden och att alla bryr sig om varandra... men så är det inte.
förra julafton blev en kille jag känner nästan dödad av sin styvmor med yxa mitt under kvällen... är det vad vi kallar julefrid?
hur mycket bråk uppstår inte under julen? hur många försätter sig inte i skuld för att köpa alla dessa julklappar som man egentligen inte har råd med?
nej världen blir ingen bättre plats bara för att vi smyckar våra hus och tänder alla ljus.. det är materialistiskt..

önskar att alla bara kunde tända ljusen i sina hjärtan istället och börja ta hand om varandra och vara ärliga mot varandra... och inte bara under julen, utan året om

sagt av min käre vän victor idag:

Jag kanske inte är snygg som Brad Pitt

Inte smart som Dexter

Inte stark som Herkules

Men jag slickar lika bra som Lassie

Måste verkligen säga att ibland är det bra härligt med vänner som kan få en att skratta, det är sånt som får mig att hålla ut när det känns som mörkast. Tack för att ni finns, ni betyder allt!

23 december... +7 C ute... oj oj oj oj va juligt!!!! INTE!
vad har hänt? är det verkligen växthuseffekten som ställt till det såhär? vad hände med den vita julen? det är till och med pollenvarning utfärdat, i december! helt sjukt!
inte fan får man julkänslor när regnet öser ner o det är lite lagom halvljummet ute... uscha buscha...
det känns verkligen inte som jul än... o imorrn är det meningen att tomten ska komma... ska han ha hawaiiskjorta och flipflops eller?

vad är det som gör att man får julstämning i kroppen egentligen? är det julpyntet? maten? dofterna? julpyntet gör mig mest bara irriterad just nu, o julmat har jag redan ätit i mängder, än så länge har jag hunnit med 4 julbord... det är ju faktiskt bara snön som saknas..

undrar om det var snö när jesus föddes egentligen? varför har man fått för sig att snö hör ihop med julen? det är väl mest vintern när man tänker efter. för i en del länder infaller ju julen under deras sommarhalvår, inte fan har dom nån snö på julafton. men jag verkar vilja ha det i år, trots att jag inte är så förtjust i snö när det väl kommer till kritan. den ska bara vara där för sakens skull.

men när väl snön kommer, då gnäller man över att det är kallt o blött och svårt att ta sig fram... varför längtar man alltid efter det som inte finns? efter det man inte kan få?


"I´m dreaming of a white christmas..."

jag har precis förlorat den människa jag trodde det var meningen att jag skulle vara tillsammans med för alltid. nu finns för alltid inte längre.
hur går man vidare efter det?
hur går man framåt i tiden när man inte längre ser nån framtid?
världen känns inte verklig längre, för jag känner ingenting. det är bara tomt. förutom lite smärta ibland. jag trodde att man levde livet för att vara lycklig, men om man inte kan vara lycklig längre, vad finns det då för anledningar kvar?

massa människor går igenom det här varje dag, någon dör, något oväntat händer, men på nåt sätt tar de sig igenom det. hur gör dom?
jag vill vara en av dom, jag vill komma över det här, jag vill komma över honom. men jag vill inte förlora honom, vill inte att han ska försvinna ur mitt liv.
därför håller jag kontakten med honom, jag träffar honom, vi pratar i telefon. men hur sjutton ska jag kunna gå vidare om jag inte kan lämna honom vid sidan av vägen och fortsätta köra?

livet känns poänglöst om man inte har någon att dela det med, men jag vägrar vara en fegis.. jag tänker inte ta några lätta utvägar. jag ska inte lösa allt med alkohol den här ggn, jag ska inte lösa det med bekräftelse från andra killar, och jag ska inte göra slut på eländet.
jag måste hitta mig själv igen. hitta anledningen till att jag levde innan jag träffade honom, någonting måste ju ha funnits där.. min tideräkning kan inte ha börjat då.

du var allt jag ville ha, men jag visste inte vad jag bad om.
nu måste jag vilja ha mig själv. känna att jag är värd att älska.

man kan inte leva för någon annans skull, man måste leva för sig själv, annars kommer anledningen till liv att försvinna med den personen. learned that the hard way.,..
den här julen SKA bli en bra jul!

varför måste det göra så förbannat jävla ont..
bara för att man gör slut med nån så slutar man inte älska den..
känslor tar bara inte slut, inte bara sådär iaf, men för vissa gör det tydligen det..

jag slutar inte... mitt finns kvar...

det är så himla mycket diskussioner om allt det här med pms och mensvärk och varför kvinnor får humörsvängningar och mår dåligt.
jag har en egen teori..

det är väl inte så skumt att tjejer mår dåligt över det här och gnäller en massa när man tänker på vad som egentligen försegår i deras kroppar.
tänk dig att kroppen varje månad förbereder sig för att faktiskt skapa ett nytt liv!
är inte det ganska så sjukt otroligt?!

varje månad förbereds slemhinnor och livmoder för att ett litet barn ska kunna bli till där.
när detta inte sker och kroppen stöter bort det där lilla ägget, är det då så konstigt att en del tjejer känner av upp- och nergångar i humöret? jag tror att kroppen nånstans vet att ett litet liv just då går förlorat... klart man blir emotionell av sånt.. hela den här processen är ju så unik och fantastisk att det måste finnas känslor förankrade i den.

hormonnivåerna skjuter ju i taket och många tjejer får i sig extra hormontillsatser på annat sätt som t.ex p-piller eller p-stavar eller sprutor. när man tillsätter saker i kroppen är det inte så konstigt att man ibland blir lite kokko, det är inte nivåer och substanser som normalt sett ska finnas i kroppen jämt..

sen att tjejen får ont, halllååååå! kroppen måste ju pressa ut blodet och all näring som var avsedd för det lilla barnet som nu aldrig kommer att finnas. då jobbar musklerna på högvarv o får inget syre... klart som satan att det gör ont och man får kramp.
visst gråter killar o grimaserar om de får kramp i vaden? så tänk inte på det som att tjejen har lite magont, det är faktiskt en kramp precis som vilken annan, och den smärtat och återkommer flera ggr om dagen, flera ggr i timmen för att vara mer exakt...


walk a mile in someone elses shoes, testa då gärna en kvinna med mensvärk o pms o säg sen att du inte kan förstå varför kvinnor gnäller, vågar du inte? ne jag tänkte väl det!

kom på häromdan att jag är vad man kan kalla en matmissbrukare..
inte så att jag hetsäter eller svälter mig själv på nåt sätt..
men jag har en ohälsosam relation till mat.. det har inte att göra med att jag bara äter vissa saker för att en del saker är onyttiga, eller att jag bara äter onyttig mat.

det är hela mitt sätt att se på mat och kosthållning.
visst äter jag riktig mat o sånt, men jag äter så himla mkt onyttigt och flötigt utöver det.
jag äter när jag är ledsen, jag äter när jag är glad... maten bekräftar på nåt sätt känslotillståndet jag befinner mig i.
ibland glömmer jag till och med bort att äta, jag känner inte att jag är hungrig... jag kan gå hela dagen eller till och med två dagar i sträck utan att ha ätit ett riktigt mål mat.. o ibland så hjälper det inte hur mkt jag äter, efter en timme så börjar det suga i magen igen ändå.
jag tror inte att det har med min aptit att göra egentligen. det måste ha o göra med något annat behov, kanske till och med något emotionellt..

man kan ju missbruka nästan vad som helst, bara för att folk är mest medvetna om alkohol och droger behöver det inte vara de vanligaste missbruksformerna... jag undrar vad som är vanligast egentligen?
spelmissbruk?, nätpoker?, sex?
det största missbruket jag har är choklad...
man kan sägert ha flera olika sorters missbruk samtidigt...

hur upptäcker man om någon är beroende av internet tex?
eller av tv?

jag tror det finns många fler missbrukare i det här landet än vad vi är medvetna om...
jag erkänner jag är en missbrukare även om ni inte skulle klassa mig som det...
kan du erkänna ditt missbruk?