jag har precis förlorat den människa jag trodde det var meningen att jag skulle vara tillsammans med för alltid. nu finns för alltid inte längre.
hur går man vidare efter det?
hur går man framåt i tiden när man inte längre ser nån framtid?
världen känns inte verklig längre, för jag känner ingenting. det är bara tomt. förutom lite smärta ibland. jag trodde att man levde livet för att vara lycklig, men om man inte kan vara lycklig längre, vad finns det då för anledningar kvar?

massa människor går igenom det här varje dag, någon dör, något oväntat händer, men på nåt sätt tar de sig igenom det. hur gör dom?
jag vill vara en av dom, jag vill komma över det här, jag vill komma över honom. men jag vill inte förlora honom, vill inte att han ska försvinna ur mitt liv.
därför håller jag kontakten med honom, jag träffar honom, vi pratar i telefon. men hur sjutton ska jag kunna gå vidare om jag inte kan lämna honom vid sidan av vägen och fortsätta köra?

livet känns poänglöst om man inte har någon att dela det med, men jag vägrar vara en fegis.. jag tänker inte ta några lätta utvägar. jag ska inte lösa allt med alkohol den här ggn, jag ska inte lösa det med bekräftelse från andra killar, och jag ska inte göra slut på eländet.
jag måste hitta mig själv igen. hitta anledningen till att jag levde innan jag träffade honom, någonting måste ju ha funnits där.. min tideräkning kan inte ha börjat då.

du var allt jag ville ha, men jag visste inte vad jag bad om.
nu måste jag vilja ha mig själv. känna att jag är värd att älska.

man kan inte leva för någon annans skull, man måste leva för sig själv, annars kommer anledningen till liv att försvinna med den personen. learned that the hard way.,..
den här julen SKA bli en bra jul!