I stockholm springer alla jätte jätte jättefort, om man står i vägen då så blir det jätte jätte jättesynd om en...
Om man står på fel sida i rulltrappan är det inte heller populärt..

När man åker tunnelbana kan gamla alkisar komma fram och försöka att adoptera dig och hävda att de är din morfar/farfar.

i rulltrappan så kan man träffa lustiga damer som skriker: du ska få bli min ängel, här bär mina lådor som jag köpt på 25% rea i en jättedyr affär så att jag inte behöver bära dem själv i rulltrappan som för övrigt skrämmer livet ur mig.

man kan åka buss uppklädd som värsta sortens nippertippa utan att någon alls finner det märkligt.

man kan hoppa av bussen på precis rätt ställe och ändå hamna helt fel när man väl börjar gå för att vägbeskrivningen på eniro inte säger vad den anser vara uppåt och neråt..

man kan vakna till på tåget och få en chock för att damen bredvid har en stor fet råtta innanför kläderna som hon låter springa runt fritt inne på bussen.

man kan även hitta studentboenden med en utsikt och ett läge som sociteten skulle döda för, och man kan hitta taxichaufförer som heter jesus och bestämmer sig för att gratis ge dig en guidad historisk tur genom staden när han ändå är igång och kör.

man kan bli kvarglömd på lappkärrsberget av sightseeingbussen och inte veta var sjutton i sthlm  man befinner sig och hur man ska bära sig åt för att komma till skrapan och hitta resten av gruppen.


man behöver inte åka långt för att känna sig som en turist i en exotisk omgivning

När dina ögon vilar under sömnens förtrollning,
då viskar jag orden du aldrig kommer att få höra

När du inte lyssnar
då mumlar jag orden jag inte vågar uttala

När du inte är med mig
då skriker jag ut orden jag så gärna vill säga

jo tack vi vet att det heter "the" walk of shame, men författarinnan till den här texten har en förkärlek till att stoppa in franska pronomen lite här o var när hon pratar så det får stå så. + att det låter lite roligare och "piffigare"

har ni någonsin gått den? ja det har ni förmodligen.. den där vidriga vandringen hem dagen efter när man inte riktigt lyckats att ta sig hem till sin egen säng kvällen innan. Man drar på sig sina kläder och försöker smita ut så diskret som möjligt och hoppas på att ingen på gatan ska lägga märke till att man inte riktigt är helt neutralt klädd. men det är svårt att passa in när man har klackar som smattrar mot kullerstenen och en kjol som är så kort att den slutar där den börjar. Att sminket är halvt utsmetat och att man är lätt grådaskig runt ögonen och att det enda ens frisyr kan beskrivas som är knullrufs hjälper inte riktigt heller till.

det finns ju några saker man kan göra för att dämpa intrycket av nysexad dagen-efter-dam. T.ex ha alltid ett par leggings, en halsduk och en hårborste i väskan. Borsta håret, tvätta ansiktet och dra på dig ett par leggings under klänninge/kjolen innan du drar från ditt ragg och lägg till en scarf/halsduk över jackan så är du helt plötsligt gå-på-stan-piffig ist för smutsig smutsig kvinna.

dock finns det inte så mycket att göra åt ångesten, den kommer att lysa igenom hur mycket du än kan dölja det fysiskt, + att din andedräkt förmodligen kommer att avslöja dig också.. men man kan ju alltid försöka göra det bästa av situationen.

när man kommer hem är det bara att krypa ner i mjukisbyxorna, ta en ipren, äta kladdkaka och trösta sig med att försöka intala sig själv att det finns andra som är värre..

för det finns alltid någon annan som är äckligare... det måste det

det finns olika sorters kyla

*vinterkyla
*kyla som i nedkyld pga kallt vatten
*kyliga personer
*kyla som i kylare eller kylskåp

sen här vi sån där kyla som man får i kroppen när man känner sig obehaglig till mods eller är riktigt trött eller hungrig, ni vet när man får gåshud och man liksom är kall på insidan fastän man är varm på utsidan. ibland kan det vara svårt att avgöra vilken av de där sakerna som felar just för dagen.
oftast hjälper det att dricka något varmt och ta en macka eller att gå och lägga sig en stund, men för den ena faktorn finns det ingen bra snabblösning. man får helt enkelt rannsaka sig själv och ta reda på vad det är som är fel eller inte känns bra just nu. för annars går det inte att göra något åt saken. och det är ingen som kan göra det åt en, det kan man bara fixa själv..

just nu är det sån där höstkyla ute, sån som visar att sommaren är över, den kan faktiskt vara mysig ibland.. en anledning att stanna lite längre under täcket på morgonen eller att dricka varm choklad på kvällen och bara mysa framför tv-n utan att få skuldkänslor för att man inte är ute och är nyttig. sån kyla är bra kyla.

visst är det konstigt..
hur kan samma person som får dig att känna dig, snygg, sexig och åtråvärd, samtidigt få dig att känna dig som den mest ointressanta och icke-önskvärda personen i världen?

hur kan det komma sig att den personen som får dig att må bäst, är samma person som får dig att må sämst?

att den personen med ett enda ord kan avgöra om det blir en bra eller en dålig dag..

rätt sjukt det där med känslor och hur man påverkar varandra

ibland när man jobbar så får man så ont i fötterna att man tror att man ska krevera.
ibland när man jobbar får man så ont i benen att man tror att man ska dö.
ibland när man håller på o jobba så har man ont i både fötter och ben, men dagen efter så får man ont i rumpan, hur går den ekvationen ihop?