Ibland är det svårt att fatta hur det kan vara så svårt för vissa människor att bara visa lite hyfs och folkvett och faktiskt kunna svara på ett trevligt sätt. det är som att det ligger i deras gener att vara otrevliga helt utan anledning.

det hjälper inte hur mycket man själv än kryper och och försöker hålla orden lena, man får bara dryga och elaka svar trots att man inte gjort något för att förtjäna det.
när blev det okej att vara elak och otrevlig mot sina vänner och bekanta? och varför i hela världen är man det?

det skulle vara så sjukt mycket lättare att ta hand om alla konflikter och problem om människor bara kunde lära sig att behandla varandra med respekt.
för det är det som det handlar om, en brist på respekt för den andra människan.

kan man drömma mardrömmar om sin jacka? hur illa är det när man klassar en dålig dröm om ytterkläder som mardröm egentligen?

första steget till att kunna göra något åt att man mår dåligt är tydligen att inse att man faktiskt gör det..
men vad händer när man inte mår fysiskt dåligt utan det istället är något som helt enkelt bara inte känns bra?
man har inga fysiska symptom att sätta fingret på och det kan vara svårt att förklara vad som känns fel. Hur vet man att man faktiskt mår dåligt och inte bara är lite ur gängorna?

vet ni hur svårt det är att acceptera att man behöver hjälp? att kunna säga ja, jag är sjuk. det är nog något av det jobbigaste som finns. för ingen vill vara psykiskt sjuk. man tror att det är samma sak som att säga att man är galen, men det är inte det. vissa människor blir förkylda, andra är av vissa anledningar mer benägna att må dåligt på insidan istället. man är inte fel eller konstig bara för att man blir ledsen eller måste ha mer hjälp än andra. även om man själv till en början tror det. för det svåraste är faktiskt att erkänna för sig själv att man inte klarar av att ta hand om det själv längre.

inte skulle du försöka behandla dig själv om du hade ett brutet ben och bara tänka: äsch det går snart över.. samma sak är det med en depression, ju snabbare du får hjälp, desto snabbare kan du må bra igen och fungera som du brukade göra. det viktiga är att faktiskt få hjälpen.

för skaffar man inte hjälp, det är då som man faktiskt blir konstig och blir jobbig, både för sig själv och för andra. men mest för sig själv. för man kan inte göra någon så illa som man gör sig själv när man struntar totalt i hur man mår.
det är dig själv du skadar. ta hand om dig och älska dig.
som en söt liten lockhårig tjej sa igår: ingen kan hela dig fullt ut om du inte älskar dig själv först.

creds till alla som faktiskt vågar erkänna att de mår dåligt och tar itu med problemet.

så var det dags igen.. rosa bandet-kampanjen är på tv hela tiden.
och visst, det är väl fint att man vill stödja cancerforskningen och se till att fler kvinnor får leva ett längre och friskare liv.
men ibland känns den där kampanjen bara så sjukt mycket bull----! alla i tv-rutan ska helt plötsligt ha på sig ett sött litet rosa band på kavajuppslaget och se sådär ruskigt skenheliga ut som bara "tv-personligheter" kan göra.

På 8-an häromdagen under Portugal- Sverige matchen hade både kommentatorerna och programledaren rosa band på sig. Hur många tror att de hade köpt dem själva? förmodligen har kanalen betalat dem åt dem för att de ska få lite mer goodwill-poäng och verka mer sympatiska.

Och varför är det nästan aldrig någon som pratar om blå bandet? dvs prostatacancer? är vissa typer av cancer viktigare än andra? finns det popularitetstävlingar om vilken sjukdom som är värd mest?
prostatacancer dödar också, är den mindre värd bara för att det är män som har den och det är mer politiskt korrekt att uppmärksamma kvinnosjukdomar?

för oss som har förlorat någon i cancer så vet vi att det inte spelar någon roll vilken cancertyp det var.. det gör lika jävla ont ändå... och att det satsas massa pengar på bröstcancerforskning är förstås skitbra. Jättemånga för behålla sin mamma, mormor eller farmor. Men vem tänker på morfar?

det finns tydligen människor som bor själva utan att ha tv... även om det kan tyckas märkligt så påstår sig dessa människor klara sig helt utomordentligt utan denna livsnödvändiga uppfinning..

"jag går över till min kompis om jag vill kolla på nåt, hon bor ju ändå så nära"
men vad händer om kompisen har en het date och inte vill bli störd? tänk om programmet man vill se går mitt i natten? tänk om kompisen inte har alla kanaler!

"jag laddar hem alla filmer och serier"
går allting att ladda hem? laddar du hem nyheterna och sporten också? har du tidning hemma så att du känner att du inte behöver uppdatera dig om vad som händer i världen? för trots allt, internetupplagan på alla tidningar innehåller faktiskt inte allt även om de är ganska bra.

det är svårt att fatta att det finns personer som lever sitt liv utan den där skärmen, när det finns andra i ens omgivning som har en tv i varje rum. vissa är så beroende att de till och med har monterat upp en plattis på toaletten..
fatta vad gött, sitta o skita och kolla på sporten samtidigt... då skulle man aldrig lämna toan..

sen, hur många kanaler behöver man egentligen? vissa har bara sportpaket, andra nöjespaket, en del kollar bara på musikkanaler.. behoven ser olika ut... men de allra flesta har ett liiiitet behov av att kolla iaf...

(ja naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln, annars hade det här blogginlägget aldrig blivit till!!)

det finns en hel del byggnader som är ganska läskiga att besöka, och då pratar vi inte om spökhus och sånt, nej mer snarare byggnader som kan komma upp i vardagssitutioner. Eller ibland kanske det inte är byggnaden som är så skrämmande mer än personen som sitter i byggnaden.

Topp 5 läskiga byggnader
1. Sjukhus - långa korridorer som luktar sterilt och opersonligt. Det är lätt att gå vilse när man letar efter rätt avdelning + att man aldrig är i sjukhus på grund av trevliga saker.
2. Tandläkaren - gnissel, wraaaoom, gneeeek! Borrar och skrapor och tänger som bara väntar på att få göra hål och göra dig illa i din lilla mun. Sen för att inte tala om minutkostnaden för att utsättas för denna plåga. Dessutom är det alltid försenat så att man får sitta och våndas i väntrummet och tänka på vilket stort hål i plånboken besöket kommer att göra
3. Gyn - Upp med benen i stolen så vi kan kolla att allt ser fint ut! Nej det ser inte fint ut, vem fan ser snygg ut när den ligger och vresar i en gynstol? Och hur behagligt är det att få en stålpinne uppkörd i skrevet?
4. Begravningsbyrån - okej hmmm? vem tycker att det ska bli kul att gå och planera en begravning? Och hur läskigt är det inte att veta att det kan ligga döingar i rummet bredvid? Tänk om locket faller igen när man ska provligga kistan och det inte går att få upp och man kvävs till döds där inne? waaaaaaaaaaah! hur som helst, mycket obehaglig byggnad
5. Arbetsgivarens kontor - det kanske inte direkt är en läskig byggnad, men det är en läskig plats. Finns det något mer nervöst än att sätta sig i stolen och bli utfrågad och veta att varje ord och varje rörelse blir bedömda och värderade? En hostning eller fel skoval kan vara helt avgörande för hur det kommer att sluta.


fast det allra läskigaste är  en tom säng. tänk att drömma att den man älskar ligger bredvid i sängen och sen vakna och inse att sängen är tom...