när man ligger där och blundar, och det man allra helst vill är att bara somna, det är då det aldrig funkar..
ju tröttare man är i det läget desto svårare verkar det bli.. och så stressar man upp sig själv mer och mer och ögonen blir rödsprängda o man får panik för att man är så trött.. och ändå kan man inte somna..

man har tusen tankar som virvlar runt i huvudet, de allra flesta handlar om vad klockan är och hur trött man kommer vara på morgonen om man inte somnar snart, har man ingen tid att passa nästa dag så spelar det kanske ingen större roll.. men ska man upp kl 7 och ha tenta kommer paniken.. hur ska det gå, varför kan jag inte somna, hur många timmar kommer jag att få sova om jag somnar inom fem minuter?

ju mer man tänker desto mer uppstressad blir man...

sen har vi de där kvällarna när man har ångest och ligger och oroar sig för allt... de där gångerna man bara vill somna för att slippa de där tankarna, de som gör en illamående och livrädd, såna där tvångstankar.. de är den värsta sorten..

nä då vill man bara blunda, somna och att de ska försvinna...