jag är en snäll flicka.. vill jag tro iaf, jag har fått höra att jag är en bra tjej... en sån som man inte bara släpar hem för natten..
men är jag verkligen någon bra tjej när jag konstant verkar falla för dåliga killar?

t.om de dåliga killarna varnar mig för dem, säger att jag nog inte borde träffa någon som dem..
o visst har de rätt, jag gör bara mig själv ledsen i längden..
jag verkar tro att jag skulle kunna hantera att bli utnyttjad och utnyttja tillbaka, men lurar jag inte bara mig själv i längden? alla som känner mig vet att jag är en fruktansvärt emotionell person så varför inbillar jag mig att jag skulle kunna göra något utan att blanda in känslor i det hela?..

har vi tjejer verkligen rätt att säga att killar är svin när vi medvetet ger oss i kast med killar som helt uppenbart bara vill en sak? när de t.om berättar det för oss, varför tror vi att vi kan ändra på dem? varför gör man saker som man vet kommer vara dåliga för en själv?

vad är det som lockar så mycket med någon som helt klart inte vill ha en? eller vill ha och vill ha, vill ha en relation med dig.. man övertygar sig själv om att man inte vill ha något seriöst med denne kille, att man vill precis samma sak som honom... men om så vore saken skulle man inte sitta sen och älta varför killen inte hört av sig, man skulle inte sitta och prata om honom med sina tjejkompisar och diskutera varför han gjorde si eller så... man skulle definitivt inte snacka skit om de andra tjejerna han drar hem.. för då är något fel, då bryr man sig mer än vad man lurat sig själv till att tro..

snälla flickor gillar stygga pojkar, men är vi "snälla flickor" så snälla egentligen, och är de "stygga pojkarna" så stygga? det är ju de som varit ärliga med sina avsikter och inte vi....