där står hon igen, den gamla damen... precis som varje dag står hon där utanför knuten..
Det går knappt fel på en dag, hon står där varenda gång man tittar..
Har hon alltid varit så ensam? Är hon ensam? Varför står hon där?
timmarna går och går, men damen sitter kvar på trappan..
man ser aldrig någon prata med henne, eller med någon annan som ser sådär ensam ut.. de bara sitter och stirrar rakt fram. Det är som att de vet att ingen tänker prata med dem. Undrar om de ens vill det.

Vad är det som hänt med de människorna?
Har de alltid varit så ensamma? eller var de kanske en gång de där som alla alltid svärmade runt? de som fick all uppmärksamhet.. den där populära tjejen som fick alla killar. försvann hennes glanstid med hennes ungdom?
har alla de där ensamma gamla människorna en gång varit som du och jag?

trvis dom med att vara så ensamma? eller har de bara vant sig vid att aldrig ha någon där? vill dom ha sällskap eller har dom valt att leva sitt liv så?
de gamla damerna kanske trvis med att sitta ensamma hemma med sina katter. eller så är katterna deras substitut för vänner..

har dom inga barn eller barnbarn som hälsar på dem? eller kan det ha varit så att de är såna personer som mötte sin ungdomskärlek och sen förlorade tron på kärleken och därför aldrig skaffade någon att dela sitt liv med?

jag vill inte tro att någon egentligen vill vara helt ensam. vi skapades till flockdjur och instinkter är så djupt inrotade att de inte försvinner så lätt.