ur högtalarna strömmar melodin "have a little patience"
ibland har man en ängels tålamod, men ibland kan minsta lilla kommentar få allt att brista.

tålamod räcker bara så länge. man försöker och försöker, jag ska inte irritera mig, jag ska hålla mig lugn..
med barn har man ofta världens tålamod, de kan göra nästan vad som helst, men man blir oftast inte arg för de är bara barn. De vet inte bättre.
Med vuxna är det en helt annan sak. Vuxna människor borde själva kunna se eller iaf märka när bristningsgränsen är nära, men det verkar inte som att de bryr sig ibland.

Vissa människor visar noll respekt.
Det är samma människor som lever för att pressa gränserna, de där enerverande människorna som bara älskar att provocera. Oftast så slutar de precis precis precis innan man exploderar, så kommer någon annan stackare o bara råkar säga en liten dum grej och får ta hela konsekvensen som följd. För det är inte ofta man tar ut sin ilska på den som egentligen förtjänar det.

De där människorna borde spärras fast i stocken och plågas dag ut och dag in med provocerande kommentarer och retligt beteende. Så de själva får uppleva vad de utsätter andra för.

Jag önskade att jag hade mer tålamod, att jag inte blev så förbaskat arg och har så kort stubin. Men nu är verkligheten sådan att jag inte har det.  Bara för att det är lätt att reta upp mig och hitta mina svaga punkter måste man inte göra det. Det finns inget krav på att lättretade människor ska pinas. Alla förtjänar samma respekt. Det är oftast ingen som provocerar en blyg och tillbakadragen människa. Men that´s my point, alla är vi människor, och bara för att man blir arg och retas tillbaka behöver det inte betyda att man gillar det!