för vissa tar det hur lång tid som helst att lämna boets trygga näste...  andra måste iväg med en gång, de kan knappt vänta tills de får flyga på egna vingar, ta egna risker..
en del verkar aldrig vilja bli vuxna, de är rädda för att testa sina egna risker, klarar sig inte utan mamma, pappa, familjen och den trygghet som det innebär.
därför tar de det säkra före det osäkra och flyttar så att de finns inom besöksavstånd för sina föräldrar, dvs mindre än en timmes resa från föräldrahemmet.

men kan man verkligen växa upp då? när man lämnar sin tvätt till mamma och åker  dit och får färdiglagad mat och djupfryst mat i portionsförpackningar med sig hem? är det verkligen att bli vuxen? lär man sig någonsin på det viset?


ibland känns det som att det smartaste man kan göra är att flytta såpass långt bort att familjen inte kan komma över oannonserat, för då måste man klara sig gjälv när pengarna är slut, matlagningen skiter sig och tvättkorgen är full.