vad är det med sport som kan få adrenalinet att pumpa och blodet att börja koka i våra ådror?
varför går plötsligt pulsen upp 110% när det återstår en minut av matchen och det är oavgjort?

varför kokar jag av ilska när jag hör hur folket på övervåningen dansar för att fira Färjestads SM-guld?
Varför vill jag bara börja gråta när jag inser att mitt favoritlag har förlorat?

Något måste det vara som gör att sport är så magiskt, det kan få goda vänner att bli de såtaste fiendet helt utan synlig anledning, och folk som annars inte tål varandra går ihop och firar och kollar matcher tillsammans. Sportspråket överstiger alla språkbarriärer och hysterin verkar kunna smitta av sig på de flesta.. (inte alla)

Man behöver inte ens vara något vidare kunnig för att engagera sig, helt plötsligt ser man en ilsken kille som står och skriker off-side på handbollsplan utan att veta vad han skriker om, han bara måste skrika.
Och vanligtvis lugna människor kan bli helt galna och ställa sig o svära över domare och domslut bara för att spelet inte gick deras väg.

positivt, farligt eller bara löjligt? välj själv!...
Jag älskar sport...