det som inte dödar härdar brukar man säga.
men hur mkt härdning tål man innan man dör?
nu kanske jag inte direkt menar dö på ett bokstavligt sätt, men iaf emotionellt.

en människa som gång på gång blir sviken på samma sätt, kan ju knappast klara av det hur många gånger som helst innan den helt tappar sugen. det blir bara svårare och svårara att lita på folk, och för varje gång nån sviker dör en liten del till av tron på människans goda sida. varje gång man måste börja om och öppna upp sig för någon ny blir det svårare och svårare. till sist finns ingen tillit kvar.
utan tillit kan man inte älska, för man vågar inte hänge sig helt.. man bygger upp murar och gömmer sig bakom för att skydda sig själv från att bli sårad igen..

men då har man slutat att leva. låter man inte andra människor komma inpå livet och aldrig släpper någon nära så deltar man inte längre aktivt i livet. man är bara en tom aktör, en robot som går på automatik och aldrig känner något..

nästa gång du ljuger för någon eller sviker någon som du påstår dig bry dig om, tänk då på att du dödar en liten del av den personen... vem vet hur många gånger det hänt den personen innan... kanske är detta den sista lilla biten som är droppen, som dödar all tillit...
ingen förtjänar att bli så sviken, ingen borde leva bakom murar...

var mot andra såsom du vill att andra ska vara mot dig.... man har hört det sen man var liten, man hör det i nästan alla sammanhang.. men kanske är det inte en så dum tanke ändå...