när man var liten var faktiskt allting SÅ mycket lättare.
det fanns inga bekymmer och man var lycklig praktiskt taget varje dag..
det största problemet var att man inte fick just den där leksaken av mamma eller att man var tvungen att gå och lägga sig tidigt.

om man ändå hade vetat då vad man vet nu...
det spelar inte roll att alla vuxna jämt försökte säga: - ta vara på den här tiden, för den kommer aldrig tillbaka
man ville likfan bli stor och växa upp och ta sina egna beslut. ibland kan man frga sig hur många felaktiga beslut man tagit i sitt liv? hade det blivit bättre om man hade låtit någon annan bestämma? vet verkligen gammal bäst?

När man var liten var en timme en ovärderligt lång tid som man kunde hitta på massa bus på och leka flertalet lekar.. Nu är en timme nåt man kan snooza bort eller som man sitter och försöker få att gå så snabbt som möjligt för att man sitter instängd på jobbet. Det kändes som att man var mycket mer kreativ med tiden och uppskattade den mer när man var ung och nyfiken och oförstörd.

Barn har något som alla avundas dem, deras oskuldsfullhet, deras okynne. De har ännu inte insett att alla ljuger och att folk inte alltid är snälla. Barn är ärliga och gillar livet, de ser ljust på saker och ting och tror att framtiden är lycklig.
Det är något som ingen borde få beröva dem.. Om några år kommer de ha insett att allting inte är en dans på rosor.

Gud vad jag önskar att jag hade min oskuldsfullhet kvar.
Att man kunde få se världen genom deras blåa naiva ögon..