ni vet hur det är när man sitter och filosoferar och skriver.. man tror att ingen läser, och de som möjligtvis skulle kunna läsa bloggen är ens vänner och familj. och de gör det nästan lite mer av en pliktkänsla, eller som i vissa fall när man bor långt ifrån varandra för att ha koll på vad som händer i ens liv. det rör sig i alla fall för det mesta om personer man känner.

för vem annan än de som känner dig skulle vilja läsa din blogg? frågar du dig själv.
det är faktiskt inte helt omöjligt att det sitter någon helt okänd där ute som kollar upp din blogg då och då.. rätt var det är så händer det! en helt främmande människa kommer fram och säger:
- Jag brukar läsa din blogg..
Hur ska man reagera på det?

En del blir glada och tänker "shit jag har ett fan, va kul", andra blir lite rädda.. vilket inte är så konstigt egentligen, för det sitter en främmande människa där ute och bedömer dina tankar och dina åsikter, nån som du inte har en aning om..
det gör det hela lite lättare att förstå när man inte känner igen namnet på den som kommenterar det man skriver och man springer runt och frågar halva sin bekantskapskrets om det är någon av dem som kommenterat.. man tror att dom ljuger, att dom inte vågar stå för det de skrivit bara för att det var negativ respons.. men det kan faktiskt vara någon helt okänd..

vad ska man då göra åt saken? ska man börja cencurera sig själv, eller ska man bara tänka sig för en extra gång innan man skriver?
näää, en blogg är en blogg och den är till för att ventilera känslor och åsikter.. sen om någon annan inte håller med så är det deras problem.. för den som skriver hävdar inte att det är allmängiltig fakta, det är åsikter och åsikter är subjektiva. dom ska vara det.. och en åsikt kan aldrig vara fel...

du kanske inte håller med, men man kan inte tycka fel... felinformerad men aldrig tycka fel