visst är det intressant det här med hur vissa människor bara kan "glömma bort" viktiga detaljer vid behov.. som till exempel att de har en flick-/pojkvän.. i vissa situationer är de helt plötsligt singlar och även om man frågar om de är involverade med någon svarar de blankt nej..
sedan får man veta dagen efter att det där inte alls stämde.

ska man bli arg på sig själv för att man är lättlurad och har gått på det?
ska man få skuldkänslor för att man hjälpt någon att vara otrogen?
ska man bli arg på personen?
eller ska man bara tänka jaha whatever?
det är ´ju faktiskt inte du som varit otrogen utan den andre... men det kan likfan kännas riktigt ångestfyllt och skamset.. det är aldrig kul att bli lurad även om man själv inte är ute efter något seriöst.

varför gör de här människorna så? tror de inte att någon kommer att komma på dem? ínser de inte att världen i och med alla tekniska moderniteter och internet har blivit såpass liten att vem som  helst kan ta reda på nästan vad som helst om dem?

det läskigaste är att killar inte längre är värst med det här.. det finns lika många tjejer som killar om inte fler som kör det här spelet.. ljuger de så medvetet eller känner de sig så trötta på sina relationer att de inbillar sig själva att de är singlar när de gör de här grejerna?


varför ska det vara så svårt att vara ärliga? kan de inte bara säga sanningen så man själv sen får göra valet om man vill medverka till otrohet eller ej? förmodligen finns det en hel del människor som inte bryr sig så länge som de själva inte är den bedragna parten.. om det är bra eller ej vetefan... men valet ska vara ens eget och ingen annans