Dean Martin, Judy Garland och Frank Sinatra sjunger i en mycket gammal låt "You´re nobody until somebody loves you"

Men är det verkligen sant?
Hela tiden säger ju folk att man inte ska bli beroende av andra och att man måste vara en hel människa även utan partner, att man inte ska deppa över att man är ensam. Ensam är stark osv... att det skulle vara något nytt fenomen att det är synd om den som inte är älskad och att starka människor kan vara ensamma och oberoende.

Men där i sången säger de ju precis tvärtemot?
Och i serier på TV får vi lära oss att vi inte kommer till himlen om vi inte tillåter oss att älska, man ser i alla de där andra chansen-filmerna och serierna hur de får åka tillbaka och får en chans till med den de älskar och sen får fullände liv..


vad är det vi lär varandra egentligen?

vad är det som gäller?
"You complete me"
"Du ska vara som en tekopp, bra ihop med fatet men fungera även utan det"
eller är du verkligen ingen alls innan någon älskar dig?

För i så fall är många av oss inte här just nu...