ibland är det svårt att förstå själv vart alla pengar tar vägen egentligen.. ena dagen har man hur mycket som helst, nästa dag är kontot tomt, och detta helt utan förvarning.
det är då det börjar bli dags att gå igenom kvittona.. och det är aldrig kul.. någonstans mitt inne i räknandet och röran inser man hur mycket onödiga prylar man har köpt.

det jobbigaste med detta är att man ibland även inser att hälften av dessa onödiga saker har varit för någon annan.. alltså till exempel ett smycke, smink, parfym.. sånt som man egentligen har på sig för någon annans skull. visst det är kul att lukta gott och vara fin, men inte om ingen annan ser det.. hur många av oss klär upp oss när vi är hemma själva? fatta hur mycket pengar vi lägger ner på att andra människor ska lägga märke till oss och tycka om oss..
det är skrämmande att det finns ett så stort bekräftelsebehov..

om man bara hade köpt de saker som krävs för att överleva, hur mycket pengar skulle vi ha över varje månad då? skulle man kanske då ha råd med den där utlandssemestern som  man egentligen behöver mycket mer än ett par skor?