Hur kommer det sig att man helt plötsligt kan börja drömma om gamla ex som man inte varit ihop med eller ens haft känslor för på evigheter?
rätt var det är så bara poppar de upp där under nattsömnen i inte alls så passande drömmar som just då verkar helt logiska men sen i vaket tillstånd endast förbryllar..
har man undermedvetna känslor för dem då? eller är det bara saknad efter något som gör att man drar sig mot det som är välbekant?

kan man någonsin komma över någon helt och hållet som man varit verkligt kär i?
och då inte kär som i bara förälskad eller kär som man sa när man var liten, utan riktigt riktigt kär, sådär så det gör ont i magen vid tanken på att förlora personen och den underbara  trygghetskänslan som infinner sig när man får vara riktigt nära den man tycker om.

kan man det?