som att allting bara fylls upp till kanten och du inte kan ta dig upp, att du håller på att kvävas.

du får inte luft för att det är så överväldigande både rädsla, sorg, ilska och glädje på samma gång. plötsligt rinner bara tårarna och du vet inte om du är ledsen eller om du är rädd, men allting sitter upp i halsen och du blir handlingsförlamad. det går inte att stoppa det.

panikångest? kanske

bara extremt emotionell? kanske det

är något fel om man känner så här eller är det bara en naturlig och hälsosam reaktion på att något har hänt?