är det inte märkligt hur man helt utan vidare börjar drömma om personer eller händelser som man inte tänkt på under en ganska lång period bara för att man tidigare under dagen pratat om dem? de bara poppar upp från ingenstans, som gubben i lådan. ibland positivt, ibland negativt. och sen bara för att man kommer ihåg att man diskuterat det tidigare så känns drömmen så levande att man för ett ögonblick tror att det faktiskt hänt.
hemska tanke.

om man ändå kunde förprogrammera sina drömmar, som att sätta på en dvd och titta på den så att man vet vad man kan vänta sig och slipper obehagliga överraskningar, undantaget skräckfilmer då förstås.