är det okej att vara missunnsam och avundsjuk när alla dina vänner lyckas förutom du? när du har kämpat minst lika hårt som de om inte mer och de glider fram på bananskal medan du står kvar och trampar på samma ställe tre år senare. eller ja, okej kanske det aldrig blir, men man kan förstå frustrationen. att vissa alltid hamnar på efterkälken hur mycket de än försöker och att andra får allt serverat. tydligen är det så världen fungerar, kontakter, inflytande och ett känt namn räcker långt. ofta längre än bra betyg och ett genuint intresse.