så kom den där drömmen igen, den man inte kan säga nej till..
man borde, den är inte bra för dig... men det går inte
vad hade hänt om det hade varit på riktigt?
hade styrkan funnits där?
är längtan verkligen fortfarande så stark att den kan omkullkasta allt förnuft och all självkänsla man byggt upp?
hur kan man känna så starkt efter så lång tid?