detta har gjort oss slöa, det är för lätt att få tag på varandra så ingen lägger manken till längre. man är alltid bara ett klick bort, och svarar man inte omgående på detta klick så finns det alltid någon annan att klicka på.

vad hände med uppvaktning? vad hände med att lägga ner lite tid på att visa någon att man bryr sig om dem?

kommer ni ihåg den där känslan när man kunde sitta och vänta hela veckan på ett brev från sin brevvän som bodde i en annan del av Sverige eller kanske rentav i ett annat land?

visst internet har förenklat en hel del för oss men också gjort att vi är så lata att vi inte ens orkar kommentera händelser i varandras liv eller faktiskt ta oss tid att fråga hur det är och vad som händer, vi kollar bara på deras facebookstatusar och trycker på gilla.

när hade du senast ett riktigt samtal med någon som bor långt borta och du inte träffar ofta? har du som är uppvuxen i it-generationen någonsin fått ett riktigt kärleksbrev?

den kille/tjej som idag tar sig tid att sätta sig ner och skriva ett brev för hand är guld värd, det är en person som vet vad som menas när man säger att det är tanken som räknas. för då har man faktiskt tänkt till!