måndagsdystra visdomar

jag faller alltid för fel personer.. ibland är det svårt att erkänna sånt för sig själv, att man är ute efter det omöjliga, att inse sin egen skuld i dilemmat. det är jag som gör det här, ingen annan. jag måste ändra på mig själv och sluta älska människor som inte vill bli älskade av mig, människor som kanske gillar mig, men inte tillräckligt mycket, människor som är emotionellt otillgängliga. om jag är tillräckligt kaxig och spelar kall och ointresserad så kanske han börjar gilla mig? det funkar inte om det första man gör är att följa med honom hem så fort som han börjar visa intresse för din kalla sida, då har han redan upptäckt att det är han som har makten och att det är hans regler som gäller.
man ska inte spela enligt reglerna, om det är en person som äger relationen så kommer den aldrig att fungera, man måste vara jämlik. den som har makten är aldrig tillräckligt intresserad, för hade den varit det så hade den varit beredd att släppa murarna kring sig och bli sårbar, att våga lämna kontrollen och bara hänge sig åt känslan.
"jag faller alltid för fel personer.." ibland är det svårt att erkänna sånt för sig själv, att man är ute efter det omöjliga, att inse sin egen skuld i dilemmat. det är jag som gör det här, ingen annan. jag måste ändra på mig själv och sluta älska människor som inte vill bli älskade av mig, människor som kanske gillar mig, men inte tillräckligt mycket, människor som är emotionellt otillgängliga.

"om jag är tillräckligt kaxig och spelar kall och ointresserad så kanske han börjar gilla mig?" det funkar inte om det första man gör är att följa med honom hem så fort som han börjar visa intresse för din kalla sida, då har han redan upptäckt att det är han som har makten och att det är hans regler som gäller.
man ska inte spela enligt reglerna, om det är en person som äger relationen så kommer den aldrig att fungera, man måste vara jämlik. den som har makten är aldrig tillräckligt intresserad, för hade den varit det så hade den varit beredd att släppa murarna kring sig och bli sårbar, att våga lämna kontrollen och bara hänge sig åt känslan.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Ja du det är svårt att räkna alla gånger man nästan krupit utanför skinnet på sig själv i förhoppningen om att passa in och vara tillräckligt bra för någon annans skull... Förhoppningsvis lär man sig något nytt för varje gång och stärks på något vis. Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback