så ligger man där och gråter igen och tänker på det som var.

man förhärligar det, glömmer bort det dåliga.

men ibland kommer saknaden på ett annat sätt, smygandes genom något minne som återupplivas, man vet om att det dåliga var där men likväl minns man personen med en saknasd som nästan skär hål i hjärtat. man kan inte gråta även fast man vill det, man bara sitter där, helt tom..

ibland känns det som att det aldrig ska gå över.. vissa personer kommer man kanske aldrig över helt och hållet