är det nåt fel med att vara nöjd med sin situation trots att man saknar sånt som andra anser vara en nödvändighet för att vara lycklig?
kan inte var och en själv bara få bestämma hur ens eget liv ska vara och sen få leva det som den vill?
måste man verkligen följa en norm för att vara lycklig och tillfreds?

är det så illa att vara lite annorlunda?