woff eller mjau?

som kattperson kunde jag bara inte låta bli att "låna" denna krönika från Fredrik Backman, ni hittar honom som vanligt på cafe.se


Att bråka som hund- och kattperson

Jag får överraskande ofta frågan om jag är ”en hund- eller kattperson”. Kattpersoner har en tendens att ställa den med tonläget ”kaffe eller med mjölk?”. Hundpersoner lite mer med tonläget ”oss eller med terroristerna?”.

Det bor en hundperson i mitt hus. Det känns inte som att hon gillar mig. Häromdagen var hon ursinnig över hur nyårsafton var ”ett helvete”, eftersom hundar tydligen är ”livrädda för explosioner”. Jag frågade varför det då finns bombhundar. Jag tolkade hennes reaktion på det som att jag, oavsett min relation till hundar, nog definitivt i alla fall är en kattpersonsperson.

Det är alltså inte det att jag föredrar katter. De blir ju till exempel säkert skitdåliga bombkatter. (De har ju nio liv, alla vet att de inte kommer ta det här på allvar då.) Men det är trots allt rätt sällan man hör någon säga ”att skaffa katt, det är som att skaffa barn!”. Jag är en smula skeptisk till varelser vars ägare alltid tvångsmässigt jämför dem med det. Inget illa ment, men ingen kommer kritisera dina uppfostringsmetoder om 25 år för att din labrador retriever har börjat strippa för droger eller skaffat mustasch och annekterat Tjeckoslovakien, så att säga.

Dessutom får polisen skjuta hundar. Fattar du hur snabbt jag skulle få min unge att gå och lägga sig om jag hade haft det trumfkortet? Jisses. Inte för att ta något ifrån den där Pavlovs prestation, men med ”annars kommer farbror polisen och dödar dig” kan man nog få nästan vem som helst att gå fullständigt Kolmårdendelfin.

Men jag säger inte att kattägare verkar bättre än hundägare. Herregud, inte alls. Jag säger bara att anledningen till att Lassie är just en hund kanske är att kattpersoner inte går runt och trillar ner i brunnar riktigt lika ofta. Och att det kanske inte finns dåligt väder, utan bara de som lär sina djur att skita på toalett och de som inte lär dem det.

Jag insinuerar inte det minsta att jag har något som helst emot människans bästa vän. Jag är bara lite tveksam till sällskapet den håller sig med.

JA! Man får ta hunden med sig in i himlen.
NEJ! Det är nog inte den änden av kopplet vi ska oroa oss över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback